Palmemordet: Äntligen bevis på en statskontrollerad konspiration

Äntligen – efter 24 år – går det att bevisa att mordet på FN:s fredsmäklare i kriget Iran – Irak och Sveriges statsminister Olof Palme 28 februari 1986 var en konspiration – en amerikansk statsdirigerad konspiration. Och inte ett verk av en ensam förvirrad galning typ Christer Petterson.

Bevisen har funnits där hela tiden i Granskningskomissionens (GK) betänkade från 1999 men ingen har tidigare lagt det pussel som jag tillsammans med två utländska medarbetare, experter på underrättelsetjänsternas verksamhet sedan andra världskriget slut, efter ett par års research genomfört.

Jag är alltså en av få journalister som fortfarande orkar gräva i dyngan kring mordet Olof Palme. Mitt material har jag publicerat som reporter på Expressen och sedan på den egna websiten www.leopoldreport.com sedan 1998.

Nu går vi gemensamt ut med en artikelserie som även inom kort publiceras på engelska och i denna pekar vi ut och namnger tre professionella informationssvindlare – som levde ett osannolikt dubbelliv – vilka saboterade mordutredningen från 1990 – 1995. Deras omfattande desinformation och deras faktiska bakgrund, som leder till den amerikanska underrättelsetjänsten, är det avgörande beviset för vårt påstående.

Vi kan dokumentera att:

1.De ingick i en grupp som kände varandra och arbetade för ett gemensamt mål att sabotera mordutredningen med tre olika historier.

2.Vi kan koppla gruppen till amerikansk underrättelsetjänst.

3.De fick skydd av FBI när Palmeutredningen (PU) kom med sina förfrågningar om två av dem, och FBI gjorde sitt yttersta för att täcka över känd information och ljuga för PU.

4. Som desinformationsgrupp hade de uppdrag att hålla ut så länge som möjligt genom att störa PU.

5.Mycket tyder på att deras uppdragsgivare på förhand hade bestämt att de två som utpekade CIA som skyldigt till mordet när tiden var inne skulle avslöjas som bedragare och därmed höja tröskeln för fortsatta PU-efterforskningar mot CIA, och dessutom skapa oenighet inom PU.
 
GK ställde frågan: : ”Hur ska ett statsmannamord med misstänkt internationell bakgrund över huvud taget kunna utredas”? Kommissionen konstaterade att knappt någon utredning av CIA hade förekommit och ansåg att för att finna en eventuell operation ledd av t ex CIA måste man få en helt annan kraft- och kompetenssamling och en grundanalys som helt saknas i Palmeutredningen (GK sid 685-686). Det är den vi nu har genomfört.

Det tre informationssvindlarna som presenteras i artikelseriens inledning är:

Professor emeritus Robert  Harkavy.  Harkavy var professor vid Pennsylvania State University, ett av delstatens två största universitet. Hans bakgrund och arbete är så omfattande och imponerande att det med en gång framgick att det inte var en typisk lögnare och bedragare vi hade att göra med. Vad fick en man med så stort förtroende och så solida kunskaper att störa svenska myndigheter med desinformation?  Huvuduppslaget om professor Harkavy finns i GK på sidorna 504 – 508. Av det framgår det att han fick hålla på med sin verksamhet från januari 1990 till mars 1995.

Före detta vapenhandlaren William Herrmann. Han tar stor plats i mordutredningen. Han bedrev enligt GK sin informationssvindel mellan 1991 och 1993. Hans uppgifter till de svenska mordutredarna om sin sagolika militära karriär var en ren bluff. I själva verkat var han en av CIA:s viktigaste vapenhandlare i Iran/Contras-affären och CIA och FBI agerade så att han hölls borta från de uppmärksammade kongressförhören. När mordutredarna i Sverige försökte få information om William Herrmann blev svaret från FBI: ”Intet känt om William H” (GK sid 444).

Litteraturprofessorn och agenten Oswald LeWinter. Han levde ett osannolikt dubbelliv som professionell informationssvindlare, underrättelseagent och infiltratör under täcknamnen ”Y”, ”Razin”, ”Rasine”, ”Ibrahim Razin”.

Men han var (är) en rätt känd litteraturprofessor, diktare och författare bl a till boken ”Shakespear in Europe” . Han hade verkat som psykolog och sysslat med politik på toppnivå. Han blev från 1970 och några tiotal år framåt anlitad av CIA och FBI som agent för underrättelser, desinformation, provokation och infiltration i en lång rad operationer. Dessutom anlitades han för uppdrag inom det militära.

Oswald LeWinter är den informationssvindlare som gjort mest skada i Palmeutredningen. Till detta fick han från början till slut mycket god hjälp av FBI – så mycket att det framstår som avsiktligt sabotage mot mordutredningen.

En av de journalister som jagade LeWinter var tyska Der Spiegels Washington-korrespondent Martin Killian. Hösten 1988 fick han av tysk polis, som några år tidigare tillsammans med FBI samarbetat med LeWinter i en stor narkotikaaffär, besked om att LeWinter var agent för CIA, inte som fast anställd utan kontraktsagent.

I en TV-intervju 1988 med den amerikanske journalisten Robert Parry och Martin Killian om den spektakulära October Surprise-affären i samband med gisslandramat i Iran, sa LeWinter att han ”sagt något som var sant och något som inte var det”. En blandning av lögn och sanning som går att verifiera är också informationssvindelns grundprincip.

I vår utredning vill vi också göra det trovärdigt varför delar av den amerikanska underrättelsetjänsten just vid den här tidpunkten  valde att sätta igång ett angrepp på Palmeutredningen.

När detta är bevisat, kommer man att förstå att avsikten inte har varit att fria Christer Pettersson eller andra ensamma galningar. Det kommer också att framgå att det är dags att starta en ny Palmeutredning med all nödvändig expertis som öppet och ärligt kan samarbeta med amerikanska myndigheter för att bl a utnyttja informationssvindlarnas reella kunskaper om attentatet.

The murder of Olof Palme: New evidence on Disinformation Agents

Now we have the evidence:
Professional  American Disinformation Agents
Sabotaged the Investigation into the Murder of UN:s peace – mediator and Swedish Prime Minister Olof Palme.

* This is the first part of a series of articles in www.leopoldreport.com  that based on extensive investigation and analysis will show that the murder of Olof Palme was a state-controlled operation.

* In our work, we have i. a. studied murders of state leaders around the world since World War II, and collected knowledge about the operational aspects associated with planning, preparations, implementation, and post-murder operations. In all these phases, the intelligence services make use of their own disinformants. The deception often has as a consequence that the investigation based on their information is wrecked, interrupted or entirely closed. This is also the intention.

* A disinformation strategy may also include using disinformation that actively sabotages the murder investigation as such, and causes such damage that finding the solution to the murder becomes almost impossible.

* Several examples of this kind will be put into evidence with regard to the investigation of the Palme murder.

1. They were part of a team of people who knew each other and worked towards a common goal to sabotage the murder investigation, with three different stories.

2. We can link the group to US intelligence.

3. They were protected by the FBI when the Palme Investigation Group submitted inquiries about two of them. The FBI did its utmost to cover up known information, and lied to the Swedish Murder Investigation Group.

4. As a disinformation team, they were tasked to continue disturbing and sabotaging the Investigation Group as long as possible.

5. Their superiors had in advance decided that the two of them who identified the CIA as guilty of the murder of the PM at a convenient time would be revealed as fakes. This would raise the threshold for continued investigation directed towards the CIA in general, and cause internal conflicts within the Investigation Group.

One of the professional  American Disinformation Agents presented in our investigation is Robert Harkavy. He was a professor at Pennsylvania State University, one of the state’s two largest universities. His background and work is so extensive and impressive that it immediately was clear that we are not dealing with a typical liar and deceiver. What made a man of this calibre, who had been so much trusted and had so extensive competence and knowledge, engage in disinformation and activities against Swedish authorities?

The CV shows that Harkavy throughout his career was highly integrated in the entire US military and security establishment. His work focused on conflicts and wars in the Third World, low intensity warfare, psychological warfare, etc. from an official US point of view. His work has been based on information from and engagement for the military and civilian US intelligence services. There is therefore reason to believe that Harkavy has had access to the deepest secrets of the American defence and security establishment.

The Commission’s (Granskningskommissionens report 1999) main discussion about Harkavy can be found in the report’s pages 504-508. It appears that he was allowed to keep up with his activities from January 1990 until March 1995.

GK:
”The discussion about Professor Robert H. speaks for itself. Robert H. must realistically be regarded as a disinformant, and has as such been allowed to draw excessively on the investigative capacity. The Investigation Group could at a fairly early stage have discarded his information. Instead, they conducted long conversations with him, thereby taking resources from the investigation. In this case, as well as for other disinformants, we miss the Police’s professional assessment about the informant’s capability, reliability and credibility.”

The other two men in our investigation is William Herrmann and Oswald LeWinter – living an unlikely double life.

Read moore about this on www.leopoldreport.com

Palmemordet 24 år: USA-Chile-Sydafrika hur hänger det ihop?

(10-02-24) Jag får frågan gång på gång om mitt Palmematerial på www.leopoldreport.com

Är det inte förvirrat att ena gången skriva om USA:s vicepresident George W H Bush som anstiftare till mordet på Olof Palme. Sedan Chile under ledning av juntageneralen Augusto Pinochet och Sydafrika under ledning av apartheidpresidenten PW Botha?

Jo, det är det. Och på nåt sätt känns det som om det också varit avsikten; att förvirra, att blanda bort korten . Men visst, jag förstår frågan. Kanske har jag inte i mitt omfattande material – alltid under förändring – varit tillräckligt tydlig. Nu har Sydafrikaspåret stramat till sig. En svensk grupp från Uppsala påstås inblandad. Så inleder vi en artikelserie om amerikanska, statsdirigerade informationssvindlare som saboterat Palmeutredningen. Risken är väl stor att kaoset jag orsakat antar formen av vårt aktuella väderleksläge.

Så nu ska jag försöka förklara hur det här hänger ihop.

I denna sammanfattning ger jag dig ett antal länkar till mina artiklar som ger bredare bakgrund. Så ta lite tid på dig. Läs gärna det här rakt igenom och fortsätt sedan vidare med länkarna.

Jag går inte in på hur de västliga underrättelsetjänsterna under ledning av USA och CIA efter andra världskriget varit en enda stor familj. Med vissa slitningar, kanske. Men ändå med samma mål: att knäcka sovjetkommunismen. Det lyckades storartat och är välkänt och väldokumenterat. Vad som är mindre känt är att dessa underrättelsetjänster sällan har opererat/opererar med t ex statsmannamord utan att andra motsvarigheter varit inblandade. Oftast i det aktuella landet. Så när det gäller Palmemordet kan vi inte räkna bort Säpo, eller avdelningar inom  Säpo, eller någon enskild Säpo-agent.

Palmemordet 24: USA-Chile-Sydafrika hur hänger det ihop?

Olof Palme och Anders Leopold
Foto: Olle Karud

Hur hänger allt detta ihop? Jo, Olof Palme hade en utsatt roll som FN:s fredsmäklare i kriget Iran/Irak. Hans tilltagande kunskap om att USA för att få slut på kidnappningarna av amerikanska medborgare börjat sälja vapen till fienden i det här kriget, Iran, blev ett direkt hot mot Reagan-administrationen. Vapen såldes, pengar som betalades ut användes till att köpa vapen som sattes i händerna på Contras som ville återta sitt kommuniststyrda land Nicaragua. En del betalades med narkotika som såldes över hela USA. CIA drev det här illegalt utan kongressens vetskap och det hela slutade med den omtalade Iran/Contras-affären. Avslöjandena kom hösten 1986 och då hade Palme varit död ett halvår. Reagan- administrationen var förberedd på ett avslöjande och hade fallskärmar som räddade presidenten.

Om Olof Palme hösten 1985 ställt sig i FN:s talarstol och avslöjat denna monumetala skandal hade betytt slutet för president Ronald Reagan och hans närmaste män. Men Palme kunde inte utan vidare komma med anklagelser – han var tvungen att sopa rent framför egen dörr. Bofors sysslade med illegal vapen- och kruthandel som han först måste få stopp på.

Man räknade sannolikt kallt med att Palme inte under sådana förhållanden vågade agera. I stället försökte USA genom Oliver North, hjälten som tog på sig all skuld i Iran/Contras-skandalen, få Sverige att dela med sig av Bofors legala vapenrout för att på omvägar driva den illegala vapenförsäljningen till Iran. Det sägs att det i detta förslag fanns ett löfte om stora pengar till Bofors.

Då slog Palme till bromsarna. Han stoppade en robotleverans till Iran och hotade med att föra det här vidare till sin uppdragsgivare, FN:s generalsekreterare Perez de Cuellar. Jag vågar påstå att det var där han skrev under sin dödsdom.

Hur kan jag nu påstå något sådant? Jo, jag litar på uppgifterna från den avhoppade CIA-agenten Gene Chip Tatum. I en radiointervju i Los Angeles som handlade om CIA:s vapen- och drogsmuggling sa han mera i förbifarten att Olof Palme sagt nej till Oliver North och skulle ta upp detta i FN.

Tatums bakgrund och det korta avsnittet i radiointervjun (den timslånga intervjun har jag fått av programledaren Peter Ford) kan du läsa om och lyssna på här: www.leopoldreport.com/Casey.html

Tatum anställdes efter 25 år i CIA och pilot i Vietnam och Iran i George W H Bush hemliga mordkommando OSG. Det skedde i maj 1986. Det är den verksamheten han berättat om i olika intervjuer och de krönikor som skrivits av hans nära vän, den engelske journalisten David Guyatt som jag mailväxlat med under flera år.

Här kan du läsa hela den osannolika storyn om Gene Chip Tatum: www.leopoldreport.com/Chip.html

När Tatum gick i in OSG:s mordverksamhet, hans företrädare var för övrigt Oliver North, blev han sannolikt briefad om de tidigare jobb som verkställts. Tänkbart är att han då fick uppgifterna om beslutet att eliminera Olof Palme som han redovisar i intervjun. Han avslutar med att säga att OSG lade ut uppdraget på sydafrikanska assets (yrkesmördare).

Sådana här ”långskott” åtog sig sällan CIA på egen hand. Det beskriver Watergate-avslöjaren Bob Woodward i sin bok CIA:s hemliga krig. Man gick/går alltid omvägar via andra underrättelsetjänster varvid dörrar effektivt stängs och det blir nästan omöjligt att spåra CIA:s avskjutningsramp.

Så är vi alltså i Sydafrika. Men Chile då? Det pågick en demokratiseringsprocess som diktatorn Augusto Pinochet till varje pris ville förhindra. Palmes röst hördes och den bidrog till att försvåra Pinochets plan att sitta kvar vid makten och normalisera Chiles förhållande till den övriga världen. Pinochet hatade Olof Palme och hade satt upp honom som enda utlänning på en dödslista.
Läs om detta här:  www.leopoldreport.com/FN.html

Man kan lätt anta att han ville vara med/eller beordrades vara med i den operation som skulle tysta honom.

Chilensk f d frihetskämpe berättar här om Pinochets Palmehat: www.leopoldreport.com/LRsajt31.html#ankare69244

Pinochet var högste ledare för en organisation som kallades ”Operation Condor”, en sammanslutning av maktgalna militärjuntor i Sydamerika som jagade kommunister först och främst på deras kontinent men också i övriga världen. Sveriges och Palmes stöd till Nicaragua var ett rött skynke. Och i deras ögon var Palme lierad med sovjeterna. Man ska också komma ihåg att det var USA och CIA som hjälpte Pinochet till makten – han var därmed USA:s redskap. Och när det gällde den här operationen sannolikt ett mer än villigt sådant.

Jag ska erkänna att det tog lång tid för mig att knyta ihop det här . Sydafrika fick uppdraget att genomföra attentatet mot Palme, enligt Tatum. Där var motivation för den enväldige apartheidpresidenten PW Botha om möjligt ännu högre än Pinochets.

Läs de senaste Sydafrika-artiklarna som börjar här: www.leopoldreport.com/LRsajt53.html

Så för några år sedan hittade jag den länk som kunde koppla ihop kedjan. Då och då under åren sökte jag i Washington Posts arkiv på namn som dök upp i olika sammang. På annat håll fick jag tag i uppgifter om en brigadgeneral Pedro Espinoza som ingick i Pinochets junta och vid tidpunkten för attentatet mot Palme var chef över DINA:s utrikeskommando. Så jag sökte på namnet – och fann honom!

Det här dök upp:
Enligt Washington Post den 18 december 1987 bekräftade Sydafrikas UD för sydafrikanska ekonomitidningen Business Days redaktion i Washington, att brigadgeneral Pedro Espinoza, chef för DINA:s operationer utomlands, var verksam i Pretoria, Sydafrika, från 1985 till 1987. Han och hans medhjälpare major Roberto Fuentes m fl chilenska militärer organiserade och deltog aktivt i den blodbesudlade sydafrikanska säkerhetstjänstens operationer inom och utom landet mot fiender till apartheidregimen och den chilenska juntan.

Ingen kan väl tänka sig något tydligare mål än Olof Palme. Och man behöver väl inte kallas spekulativ för att man drar slutsatsen att Espinoza med sina hantlangare placerats i Pretoria för att ”bistå” den militära underrättelsetjänsten och den fruktade säkerhetstjänsten BOSS (Bureau of State Security). Det fanns en del annat att klara ut också – vapenhandel mellan Chile och Sydafrika vilket kanske inte direkt hade med Palme att göra.

Och den dag som idag är klarnar bilden än mer. Enligt dokumenten som ska finnas hos South African History Archives in Wits University in Johannesburg fick den sydafrikanska militära underrättelsetjänsten sitt första meddelande från the Uppsala Group daterat 17 januari 1985 (de andra två kom 9 april och 19 september 1985) om den planerade anti- apartheidkonferensen med Olof Palme och flera ANC-ledare i Stockholm 20 – 21 februari 1986.

Så här har jag alltså kopplat ihop kedjan i mitt scenario som motiverar fortsatt granskning av de inblandade underrättelsetjänsternas agerande när det gäller Palmemordet (följ vår artikelserie): www.leopoldreport.com/LRsajt64.html

Ordern utgick från USA – från parhästarna vicepresident George W H Bush och CIA-chefen William Casey. En perfekt allierad i just den här operationen mot ”kommunisten” Olof Palme var givetvis Pinochet. Espinoza beordrades till Pretoria för att bistå eller övervaka förberedelserna. Och PW Botha var redo att samordna operationen för att tysta den man som började få andra länder med sig i försöket att isolera apartheidregimen.

Idag så när som på fem dagar är det 24 år sedan de lyckades i sitt uppsåt.
Anders Leopold
leopoldreport@telia.com

Palmemordet: Sydafrikansk agent bodde utanför Uppsala

(100208) I natt vaknade jag vid tretiden och fick klart för mig en sak: hur galen den där Heine Hüman än kan anses vara så är det telefonsamtalet – det s k Brommanumret – alldeles efter mordet som ger hela grejen bärighet. 
(Bakgrunden till detta får du på www.leopoldreport.com/LRsajt62.html Faktum är att jag inte ägnat det här särskilt stor uppmärksamhet. Men nu är läget ett annat. Var han en i Uppsalagruppen? 
Det verkar som om brommasamtalet egentligen i Palmeutredningen har betraktats som kuriosa. Har man/NI, jag riktar gärna en fråga trots vetskapen om att inte få något svar – Har ni verkligen grävt vidare på de uppgifter som kom från min kollega Olle Alsén på Dagens Nyheter – i mars 1990? Vi har genom åren haft en del kontakt med varandra och med viss envishet dragit lite åt olika håll men med samma ambition att komma närmare sanningen. 
Jag hade redan glömt vad jag drömt om innan jag vaknade. Något kändes starkt och irriterande. Så insåg jag att det bästa Olle gjort var att avslöja att det fanns samma nummer på Uppsalaområdet (018) som i Stockholmsområdet (08) och att någon som verkligen hade ett budskap om mordet på Sveriges statsminister i upphetsningen slagit fel riktnummer. 
Jag rusade upp men lyckades på något sätt avstå ifrån att väcka hela huset mitt i natten med denna konklusion. De skulle ändå inte förstå. 
På väg till datorn ställde jag mig frågan : Vad har PU och Säpo gjort åt detta? 
I Granskningskommissionens betänkade 1999 (GK) sopas det här undan på fem rader. Jaha, det är vad PU tagit fram. Ett konstaterande att tipset kommit in men sedan helt enkelt avstått ifrån att följa spåret ( Christer Pettersson var väl för fan inte i Uppsala?) I det läget ställer jag mig ändå frågan: är jag vaken? 
Jag behöver inte offra energi på att rikta kritik mot dåvarande PU. Det finns starka ord i GK om spår som helt enkelt lämnats utan åtgärd. I utredningen av ett statsministermord! Nu vaknar jag. 
Jag går upp och skriver artikeln här intill. Herregud, om det nu fanns en Uppsalagrupp – och visst tyder mycket på det – så är ju den här felringningen oehört stark. Riktad till Heine Hüman. En i Uppsalagruppen? Är det verkligen så att ingen i PU eller på Säpo reagerat på att detta nummer kunde kopplas till en oerhört inblandad informatör, desinformatör eller t o m medverkande i attentatet som Heine Hüman? 
Vad som inte framgår i PU och GK är att numret inte bara går till en organisation (vilken, Olle?) på den ort där Hüman bodde (vilken, Olle?)
PU lär som vanligt inte svara om jag frågar – det pågår ju en mordutredning. Jag hoppas kunna återkomma till svaren. 
Uppgifterna om Uppsalagruppen är enligt min mening bland det hetaste som kommit fram i utredningen av mordet på Olof Palme. Men – javisst ja, det är jag ju ganska ensam om att tycka. Okunskapen om den 24-åriga Palmeutredningen är numera bland mina kollegor stor. De har kört fast i Christer Pettersson-sörjan. 
Tänk om jag (13 år på Aftonbladet och 20 år på Expressen) fått bara ett möjligt trovärdig tips om att en svensk grupp låg bakom mordet på Olof Palme så hade jag slagits för både förstasidan och löpet – flera dagar i rad. Här finns verkligen rysansvärda uppföljningar. 
Men vad fan… vi har ju en kronprinsessa som ska gifta sig… 
Skickar gärna en hälsning till kollegorna. Kolla lite i klippen från den tiden Sigge Ågren och Sigurd Glans ledde de här båda tidningarna…
Nej, nu är jag tydligen morronsur mitt i natten. 
Innan jag somnar om vill jag gärna påpeka att den här nya vändningen faktiskt inte handlar om gärningsmannen; en Gunnarsson, en Pettersson, en Thieme, en Wedin, en Allen, en White… ett redskap, med andra ord. 
Det är ett annat kapitel och så här långt efter mordet borde det inte heller för att komma vidare vara det väsentliga i Palmeutredningen Den framkomliga vägen måste vara att söka efter svaret på frågan: Varför mördades Olof Palme? I det svaret, hur sannolikt det nu kan bli, ligger möjligheten att avslöja motivet och därmed också anstiftarna. Och som bonus få fram gärningsmannen. 
Men alla vill inte förstå det. Jag har fått en mängd mail där man frågar mig hur jag kan få en svensk, en chilenare, en amerikan och en sydafrikan att trängas på mordplatsen och gemensamt avlossa två skott mot Palme. Det låter som början på en rolig historia… men jag har inte kommit på poängen än. Kan du hitta en sådan så skicka gärna in den… 
Jag återgår till sängen. I stället för att räkna får räknar jag säkerhetstjänster… CIA, DINA, BOSS, SÄPO … cia…dina…boss…säpo… zzzzzzzzzzz… 
Jag har i mitt material namn, kombinationer, uttalanden som visar att det finns en kedja som håller ihop dem. Och för de som kan något om säkerhetstjänsterna i västvärlden under kalla kriget vet att de samarbetade – samarbetar – styrda av den amerikanska underrättelsetjänsten Central Intelligence Agency (CIA). Så kanske det ligger något i det där med att Hüman skickade ut desinformation, att han var en informationssvindlare – vilket i och för sig är ett spår i sig själv. Som tack för jobbet fick han en fristat på en ort utanför Miama i Florida tillsammans med pensionerade f d säkerhetsagenter under annat namn och säkert med ett fett bankkonto. 
Godnatt – tänker än en gång på att den som sköt är ganska ointressant. Tills man får tag i honom…
Anders Leopold

Palmemordet – uppsalagrupp samarbetade med sydafrikanska underrättelsetjänsten

 
(100131) Klockan är lite före midnatt lördag kväll och jag har informerat medier i Sverige, Norge, Danmark och Finland om det här materialet på www.leopoldreport.com  – det nya sydafrikaspåret med dokument som visar att en svensk grupp i Uppsala samarbetade med den sydafrikanska underrättelsetjänsten. 

Min första tanke var att det här vill jag inte kommentera. Materialet får tala för sig själv. Jag kommer inte att hitta de rätta orden. Jag bär på en inneboende ilska som blossar upp varje gång jag skriver eller talar om mordet på Olof Palme. Det är svårt att klä det i ord. Kanske finns där också något av hämndbegär. Kanske också en förklaring till att de som fått lyssna på det här i 24 år skakar på huvudet.
Olof Palme och Anders Leopold. FOTo: Per lindström

Jag tillhörde de journalister i den grå zonen som kom något närmare Olof Palme än de flesta andra.Vi är några stycken som vet att det skitsnack, det vidriga förtal som självgoda, uppblåsta extremister i det här landet vräkte ur sig under hans sista år tog honom hårdare än han visade. Men de lyckades inte släcka hans engagemang för människor i nöd, människor som levde under förtryck.

Och ledarna för grymheterna och orättvisorna i världen kunde inte skrämma honom. Han hotade enligt övertygande källor Reagan-administrationen i USA med att i egenskap av FN:s fredsmäklare i kriget Iran – Irak avslöja CIA:s drog- och vapenhandel med Iran (det som blev Iran/Contras-affären ett halvår efter Olof Palme mördats). Han stod på Pinochets dödslista men höjde sin röst för att störta militärjuntan för att det skulle byggas upp en demokrati i Chile. Han startade en isolering och bojkott av den sydafrikanska apartheidregimen och drev fram ett starkt stöd till den svarta motståndsrörelsen ANC.

Olof Palme hade det mod som politiker som Mohandas Karamchand Gandhi och John F Kennedy hade. Det kostade dem livet.

Här på Leopold Report kan du följa de krokvägar jag vandrat på i ett försök att ge en förklaring till VARFÖR Olof Palme mördades. Den frågan blev efter hand viktigare än att finna en gärningsman. Gärningsmannen var naturligtvis ett redskap i händerna på de maktfullkomliga, de giriga – för att låna Olof Palmes egna ord: diktaturernas kreatur, dessa satans mördare.
. Jag har länge haft en känsla av att honom får vi på köpet. Det jag redovisar är informationer som just då är aktuella och kan ibland motsäga varandra. Men det vagörande är att det hela tiden driver saken framåt mot ett … kanske okänt mål.

I stället det viktigaste just nu: The Uppsala group!
När jag stötte på dessa uppgifter i De Wet Potgieters bok Total onslaught – apartheid´s dirty tricks exposed så reste sig håren i nacken. Dokumentationen är enligt Potgieter glasklar – gruppen omnämns i flera dokument. Inte en svensk galning, inte en svensk enskild polisman eller militär eller extremist: en grupp! Och just det har jag tvivlat på; att en grupp sammansvurna i 24 år har kunnat hålla tätt. Det är ju nästan osannolikt. Eller har de efter hand dött en naturlig eller onaturlig död.

Det enda sättet att komma bort från det här är att ifrågasätta De Wet Potgieter. Han har fantiserat ihop det här. Hans dokument är förfalskningar. The Fat Man, Craig Williamson, är oskyldig som ett barn. Potgieter har ryktesvis samarbetat med den militära underrättelsetjänsten under apartheidregimen – som han nu alltså attackerar. Men oberoende av hans bakgrund talar allt för att dokumenten existerar.
En svensk grupp som samarbetat med dessa vidriga figurer! Det måste klarläggas. Om jag vänder på det hela en aning och säger så här då: om det finns en gnutta sanning i detta så måste den fram. Här har åklagare och Palmeutredare en framkomlig väg. I sökandet efter anstiftare – och inte stirra sig blinda på en gärningsman. I juridisk mening är en anstiftare likställd med gärningsmannen.
Jag har alltid sagt att jag inte tror på något polisspår. En enskild polis som samarbetat, OK. Men aldrig en grupp. Det finns tillräckligt många hederliga poliser för att en sådan sammansvärjning skulle avslöjats på ett tidigt stadium.
Men nu backar jag. Frågorna måste vara raka: Fanns The Uppsala Group bland de 40 poliserna – en handfull Säpo-poliser – i Uppsala vid den här tidpunknten? Om någon kommer att ställa frågan till mig är svaret klart: Ja.
Och en gång till: om en eller flera deltagare i The Uppsala Group kommer att avslöjas är vederbörande anstiftare till mordet på Olof Palme och ska juridiskt kunna åtalas för samma brott som en gärningsman.
Och så the Fat Man.
Om jag kunde dirigera monstret han har under sin högra hand skulle jag säga: Ta honom!
Det borde också utredarna av mordet på Olof Palme göra.
För det är näst intill omöjligt att plocka bort the Fat Man. Han har sedan 1987 på en mängd olika vägar utpekats som organisatören/ anstiftaren till mordet på Olof Palme. Potgieter beskriver honom som mannen bakom åtskilliga illdåd som apartheidregimen begick. En rad personer som arbetat under hans kommando har pekat ut honom i den rollen. Och som organisatör bakom mordet på Olof Palme.
Han var så framgångsrik i sitt spionerande och dödande och organiserande att han blev presidententen PW Bothas säkerhetsrådgivare.

Han har skrytsamt berättat om hur han ”tagit hand om” svenska bistånd för miljoner kronor avsedda för de svartas frihetskamp mot de vita – han har erkänt att han tillverkat en brevbomb som dödade en vit ANC-aktivist, han ligger bakom flera uppmärksammade mord – anstiftare (!) till tortyren och mordet på den kände frihetskämpen Steve Biko.

Enligt De Wet Potgieter lever han flott i Sydafrika – eller överlever ska jag kanske säga – därför att han vet för mycket om nutidens svarta styre och vad dess medlemmar gjorde under apartheidtiden.
Så låt mig i alla fall ta mig friheten att komma med ett förslag.
1)Dokumenten i South African History Archives in Wits University in Johannesburg är inte indicier: De är bevis på hans skuld.
2) De högt uppsatta agenterna och cheferna inom underrättelsetjänst och säkerhetstjänst i Sydafrika som förhörts av chefsåklagare Jan Danielsson och dåvarande chefen för Palmeutredningen, Hans Ölvebro, var vittnen under stor press och hade anledning att tala sanning. De pekade ut Craig Williamson. De som inter avlidit av naturliga eller onaturliga orsaker är säkert beredda att stiga in i vittnesbåset. Och Danielsson och Ölvebro har en del att berätta om vad de hört under sina förhör – under ed.
3)Williamson säger att senast han var i Sverige var 1978. Tro honom inte. Det finns vittnen och rapporter av hög dignitet som placerar honom i Sverige vid tiden för mordet.
Varför sa chefsåklagare Jan Danielsson att han VISSTE att Williamson var i Sverige? Och efter stor press några veckor senare sa han att ”han hade HÖRT att Williamson var i Sverige.” Vem hade berättat det för den ansvarige förundersökningsledaren i mordet på Sveriges statsminister så övertygande att han ”försa sig”?
För övrigt är givetvis superspionens ord utan någon som helst trovärdighet.
Så. Av detta förstår läsaren – och förhoppningsvis också riksåklagare och förundersökningsledare som fått detta material ett par dagar före publiceringen – vad jag menar.
Inled en förundersökning mot Craig Williamson, misstänkt som anstiftare till mordet på Olof Palme. Begär honom utlämnad till Sverige (med allt Sverige gjort för ANC borde det verkligen inte stöta på hinder).
Häkta honom som skäligen misstänkt för anstiftan till mord på FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister Olof Palme.
Döm honom till livstid och placera honom i isoleringscell på Kumla.
I det läget bör han få sällskap med en eller flera ur the Uppsala Group.
leopoldreport@telia.com