Pensionärsupproret: Nu är valfläsket serverat!

Ja, så har vi pensionärer nu serverats valfläsk från både höger och vänster. Statsminister Fredrik Reinfeldt upprepade envist i en kort, laddad debatt i SVT med oppositionsledaren Mona Sahlin: ”Vi har sänkt pensionerna tre gånger!” Men det är ju inte riktigt sant. Den tredje gången blir vid kommande årsskifte – om Reinfeldt fortfarande är statsminister. Men han är i jakten på pensionärsröster ute på minerad mark; det är inte antalet gånger skatten sänks utan med hur mycket som gäller. Självklart! Den finten går inte upprorsmakarna på.

Vänsteralliansen har strategiskt avvaktat med några konkreta löften till pensionärerna. Man ville gärna veta vad motståndarnas partiledarmöte i Huskvarna i lördags (27 mars 2010) skulle leda till. Nja, lite hade man viskat om. Ett löfte om en skattesänkning – kanske på omkring 3 miljarder.

Så kom det besked som egentligen inte skulle presenteras förrän vårpropositionen läggs fram i april. Högerallisansen tänkte sig väl en viss chockverkan; regeringen sätter in 5,5 miljarder kronor i skattesänkning på pensionerna från 1 januari 2011 genom höjning av grundavdraget.

Men hos vänsterallisansen låg man tydligen i beredskap. Beskedet utlöste Plan B: ”Nu går vi på kärnan i pensionärernas krav : samma skatt på pension och arbete!” Mona Sahlin avfyrade salvan direkt mot en något skakad moderatledare.
Det blir poäng på det – men vad är löftet värt?

Ylva Johansson (s) fick i SVT2:s ”Dina frågor – om pengar” på tisdagen (30 mars 2010) – en sådan där tuff Sverker Olofsson-fråga: ”Kommer ni att genomföra detta under en kommande mandatperiod!!!?”

Hon tvekade en aning för länge. Precis så länge att man förstod att löftet inte var genomtänkt. Att det var så färskt att vänsteralliansens strateger ännu inte hunnit formulera ett svar som skulle stävja pensionärsupproret.
”Det hoppas jag”, kom det sedan något ansträngt.
Olofsson släpper inte ett bytet direkt: ”Är det ganska säkert?”
”Jag vågar inte ställa ut ett löfte…”
Det var alltså inget löfte.

Och vad är högeralliansens löfte värt? Ingenting. Så här skrev statsrådsberedningen i sitt pressmeddelande när nyheten om stänkt skatt för pensionärerna basunerades ut:
”Förslaget innebär för en ensamstående pensionär med full garantipension, född 1937 eller tidigare, en skattesänkning på cirka 1.200 – 1.400 kronor per år beroende på vilken kommunalskatt man har.”
Det är lögnaktigt och ohederligt att presentera skattesänkningen på det sättet. Det handlar om en dryg hundralapp per månad. Samtidigt som pensionen sänks med ett par hundra kronor även nästa år. Och lägg till detta att lönerörelsen kommer att ge arbetstagarna påökt med ett par hundra kronor i månaden – efter skatt – och i stället utöka klyftan ytterligare. Till detta kommer att lönehöjningar oftast leder till prishöjningar och skapar en viss inflation. Vilket ytterligare sänker pensionärernas köpkraft.
Ylva Johansson sa till Sverker Olofsson:

”De som tjänar mest ska betala högre skatt. Nu är det de som tjänar sämts, pensionärerna, som betalar högsta skatten. Det är omoraliskt!”

På den punkten är vi ense.

Pensionärsuppror – mot sveket

Huka er i bänkera flickor och pojkar för nu laddar vi om!

Det känns lite som att dra revolvern och hota – men inte avlossa den. Ännu. Det kan ske på valdagen den 19 september. Vi – det är landets 1 777 000 pensionärer – har laddat med skarp ammunition: 450 000 förstagångsväljare. Som pensionärer. 450 000 unga, fräscha, medvetna, aktiva… you name it, 40-talister! Dom ställer vi längst fram i den armé som just nu mobiliseras mot landets två politiska block.

Nå, slut på den militanta allegorin. Grejen är den att för första gången i en valrörelse är den största gruppen på krigsstigen… ja, nu är jag där igen. Pensionärerna utgör drygt 25 procent av valmanskåren. Det är alltså den i särklass största gruppen. Och den har ett gemensamt intresse: pensionen.
Valet 2010 blir historiskt på så sätt att man kan konstatera att den största väljargruppen känner sig orättvist behandlad. Och undra på det. Pensionen sänks medan arbetare och tjänstemän genom sina arbetstagarorganisationer får löneökningar – och kanske ännu mer utmanande är att politikerna höjer sina arvoden. Och därtill: att inflationen som alltid blir en följd av löneökningarna försämrar pensionärens köpkraft.
Jasså, du som läste det här just nu hade inte en aning om denna orättvisa i den f d svenska folkhemsidyllen. En liten poäng i så fall: om inget förändras och om du får ha hälsan och livet i behåll några år till kan du räkna med samhällets tack för den tid som varit genom denna ekonomiska diskriminering… en åldersdiskriminering kanske låter rättare. Är inte det i lag förbjudet, förresten? Och ett litet tips för att försöka undvika detta: du behöver inte vara 65 år fyllda för att delta i pensionärsupproret.
Kan någon förklara hur socialdemokraterna förra året kunde slå sig ner vid förhandlingsbordet med sina argaste motståndare M, C, FP, KD och komma 100 procent överens om att pensionsutbetalningarna måste minskas nu när det är ekonomisk kris. För precis detta handlar pensionsöverenskommelsen om. De enades om ett följsamhetsindex som ger pensionärerna en avservärt lägre årlig procentuell uppräkning av pensionerna än vad löntagarna får.
Det här skulle betalas med en sänkning av pensionerna med fyra procent i år. Men aj då, man upptäckte att det var valår och att en sådan sänkning på en gång kunde väcka pensionärerna. Det var säkrast att dela upp sänkningen på flera år. Så nu sänks pensionerna varje år till och med 2014. Först 2015 är pensionerna tillbaka på dagens nivå. Någon har räknat ut att under dessa fyra år förlorar en pensionär med en pension på 12 000 kronor så mycket som 30 000 totalt.
Sänkningen av pensionerna är ett resultat av för lite pengar i AP-fonderna. För de som inte känner till det ska jag berätta att det kan vi tacka socialdemokraterna och f statsminister Göran Persson för. Persson gick hårt fram för att få ordning på ekonomin – och som vanligt kom pensionärerna i kläm. Vid den här tiden fanns det stora belopp i fonderna och Persson sneglade åt kassakistan.
Så kom någon med en smart idé. Man förde helt enkel över förtidspensionerna som togs ur fonderna till socialförsäkringssystemet – där det hör hemma och ska finansieras med statskassan.
Det frigjorde en hel del pengar i AP-fonderna – pensionspengar som de nuvarande pensionärerna varit med om att knega ihop. Det var så mycket att Persson inte kunde hålla fingrarna borta. 1999-2000-2001 flyttade han över 258 miljarder kronor till statskassan. Tror ni att det var någon som protesterade? Nej. Det låg en dimridå över hela operationen. Och om någon frågat oss pensionärer vad som hände med vår skattkista hade vi sannolikt svarat: Har inte en aning.
Lite formell debatt blev det. Men Persson sa storstilat att detta var ett lån. Varenda krona skulle betalas tillbaka – till pensionärerna. Ånej, inte ett öre återbetalades och sedan kom det nya pensionssystemet och skulden var på något oförklarligt sätt efterskänkt. För att inte göra detta krångligare kan man bara konstatera att om Persson inte lurat till sig de 258 miljarderna utan att de fått ligga kvar och växa till sig i AP-fonderna – vilket betyder Allmänna Pensionsfonderna – så hade inte den s k bromsen utlösts. Och den pågående sänkningen av pensionärernas ”löner” hade inte blivit aktuell. Trots finanskrisen.
Den svekfulla överenskommelsen fick ett mycket starkt parlamentariskt stöd med cirka 90 procent av riksdagens ledamöter.
Men, frågar man sig, finns det inga pensionärer i riksdagen? Finns det inga politiska vildar som vågar slå näven i bordet? Siffror igen: de opolitiska pensionärsorganisationerna PRO och SPF har siffror som visar att i riksdagen är bara tre procent av delegaterna över 65 år. Så var det med den saken.
Kan pensionärerna i sitt uppror få in eget folk i riksdagen? Ja, rent teoretiskt kan pensionärerna, och för den skull också blivande pensionärer, få in folk i riksdag och kommmuner genom något som heter SPI – Sveriges Pensionärers Intresse Parti. SPI var med i både kommunal – och riksdagsval 2006 och har representanter i ett tiotal kommuner. Så vill man inte hoppa mellan blocken eller ligga kvar på soffan i rena ilskan kan man faktiskt välja det här alternativet.
Den 15 april lägger finansminister Borg fram vårproppen . Han har hört mullret från de pensionerade upprorsmakarnas mobilisering. Jag tror han inser faran. Så han kommer att erbjuda pensionärerna en skattesänkning! Det lovar Mona Sahlin också om hon får ta över landets styre.
En skattesänkning! Här vore det på sin plats med en svordom men Newsmill har sina regler. Det är inte en skattsänkning vi vill ha – vi vill ha samma skattesats som andra löntagare i det här landet. Det är så självklart att man blir andlös.
Ett uppror måste börja någonstans. Så varför inte med det här. Ett hot om angrepp om inte bindande löften på dessa krav ges före valdagen:
1)Återställ pensionerna! Det finns 900 miljarder kronor i de s k buffertfonderna. Använd dom och betala tillbaka Perssons lån.
2)Inför samma skattesats för pensionärer som för löntagare – och höj pensionerna i paritet med framförhandlade löner.
Först då lägger vi ner vapnen.