Mordet på Olof Palme – av Anders Leopold – DEL 6 – två sydafrikanska officerare från den militära underrättelsetjänsten: ”EN GRUPP ARBETADE FRÅN SVERIGE MED TVÅ ELLER FLERA SYDAFRIKANER OCH RESTEN VAR SYMPATISÖRER.”

När det gäller den sydafrikanske agenten Heine Hüman, som hade en bilverkstad i Björklinge utanför Uppsala, och den svenska säkerhetspolisens (Säpo) promemoria att han var en informationssvindlare, finns det ändå en del uppgifter som styrker hans berättelse. Det är för övrigt den teknik informationssvindlare använder sig av, att blanda in fakta i en uppdiktad historia.
Följande är hämtat ur Granskningskommissionens (GK) betänkande SOU 1999:88 baserat på Heine Hümans egna redogörelser inför PU (sid 452-453):
………..
”Den man som försökte värva Hüman i Kapstaden hette Griebenawer och skulle vara chef för Norden-avdelningen och ärenden som berörde ANC i Sydafrika. Griebenawer hade visat Hüman en dödslista på vilken Olof Palmes namn stod överst. Även dåvarande utrikesministern Lennart Bodström fanns med på listan.
Hüman återvände till Sverige med erbjudandet att delta i kampen mot ANC. Efter en kort tid hemma i bilverkstaden utanför Uppsala fick han besök av en man som hette Gericke, chef för den sydafrikanska legationen i Stockholm. Gericke försökte vid flera tillfällen också att få Hüman att ta emot nattgäster i sin bostad.
Hüman förklarade att anledningen till att Sydafrika försökte värva honom var dels att Sydafrika hoppades att han hade försvarshemligheter som han kunde avslöja – dels att han hade ett arv om en miljon kronor som han inte räknade med att få ut utan viss hjälp. I förhörsprotokollet från 1985 antecknades:
´Heine Hüman gjorde ett lugnt och sansat intryck på oss. Viss oro att det skulle hända honom eller familjen något fanns. Hans berättelse kom rakt upp och ner och han gjorde inte någon ansträngning att blir trodd.”
Om Hüman hade några nattgäster framgår inte. Men i dokumentet DEEP SEARCH under rubriken PEOPLE INVOLVED nämns om Uppsalagruppen att i denna ingick två eller flera sydafrikaner. Var det dessa som Gericke vill inkvartera hos Hüman?
Direkt citat ur GK:s kommentar (sid 453):
……….
”I maj 1988 kontaktade Heine H säkerhetspolisen i Uppsala. Han lämnade med vissa kompletteringar i stort sett samma uppgifter som 1986.
Av förhörsprotokollet framgår att Heine H, som flyttat till Sverige 1976 från Sydafrika, var gift med en svensk kvinna och att paret bodde på en mindre ort där Heine H också drev en verkstad. Han förtydligade uppgiften om nattgäster och berättade att han sex dagar före mordet på Olof Palme fått ett anonymt telefonsamtal med en förfrågan om han kunde erbjuda en sängplats åt en sydafrikansk medborgare.
För kort tid sedan hade han fått ett liknande samtal. Detta hade skett tre dagar före mordet på en ANC-ledamot i Paris. Heine H påstod vidare att en namngiven kvinnlig tjänsteman på UD, som tjänstgjort vid ambassaden i Kapstaden, lämnat ut uppgifter om SIDA som Griebenawer fått tag på. Kvinnan skulle haft intim kontakt med en säkerhetspolis. Heine H berättade också att han regelbundet haft besök i sin verkstad av folk från ryska ambassaden, sydafrikanska legationen etc. På fråga varför han valt att lämna uppgifterna just nu svarade han att han för några dagar sedan såg ”Sten Andersson och tre negrer på TV”, vilket gjorde honom orolig.
I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som under tiden januari 1986 – juni 1988 haft en verkstad på den ort där Heine H bodde.
Därefter synes PU ha ställt en fråga till säkerhetspolisen om Heine H, eftersom det i februari samma år inkom en promemoria därifrån. Där redogjordes för Heine H och dennes kontakter med polis, svenska utländska ambassader, SIDA, m fl. Promemorian avslutas med konstaterandet att Heine H:s uppgifter inte är trovärdiga och att denne med största sannolikhet måste klassificeras som informationssvindlare.”

Vet vi då något om denne man som inte avslöjas i GK:s/PU:s material?
Enligt http://www.contrast.org arbetade han som agent för Security Branch on SAP (section A1 – utländska hemliga operationer). Det är alltså den sydafrikanska säkerhetspolisen BOSS och den grövsta avdelningen, Section A1, som leddes av bl a ”Ondskan själv”, polisöversten Eugen de Kock, som pekat ut kollegan Craig Williamson som anstiftare till mordet på Olof Palme. Heine Hüman har inte berättat mycket om sin bakgrund annat än att han för SIDA:s räkning arbetat med Bai Bang-projektet i Vietnam.
Men i Kapstaden sedan han lämnat Sverige intervjuades han av tidningen Vrije Weekblad och berättade öppet att han deltagit i mordet på ANC-ledaren Dulcie September i Paris. Hon sköts när hon med dagens post i handen skulle låsa upp dörren till ANC:s kontor nära Gare du Nord. Det var i mars 1988 och då hade Heine Hüman lämnat Sverige för gott.
MEN. De två inflytelserika sydafrikaner som gett Hüman information – eller kanske till och med hotat honom, Griebenawer och Gericke – kollades trots allt upp. För att sänka eller stärka Heine Hümans trovärdighet.
Detta är resultatet enligt GK:
……….
”I juni 1990 har PU ställt en ´Förfrågan i anledning av mordfallet Olof Palme´ till UD. PU ville ha besked huruvida en man som hette Gericke tjänstgjorde eller hade tjänstgjort på den sydafrikanska legationen i Stockholm. Vidare ställdes frågan om sydafrikanen Griebenawer var känd i UD.
……….
I svar som inkom en dryg månad senare meddelade UD att det fanns en person med namnet Dawid Olwage Gericke som tjänstgjort vid den sydafrikanska legationen i Stockholm under tiden 16 juli 1983 – 31 oktober 1986.
I september 1991 rapporterade legationen i Pretoria att man ställt frågan om Griebenawer till en pålitlig kontakt, som kände till personer som tidigare arbetat inom den sydafrikanska säkerhetstjänsten. Kontakten hade nu återkommit med beskedet att namnet var bekant.”
……….
SÅ! Den man som uppträdde som informationssvindlare hade rätt på de två viktigaste punkterna: namnen på de två personer som kanske tvingade/eller köpte honom in i den grupp, som gav viktig information till sydafrikas militära underrättelsetjänst (MI) då mordet på Olof Palme planlades;
Investigation by PROJECT DEEP SEARCH and from an interview with two former officers in MI:
………..
”… that a group worked from Sweden and that at least two members of the Intelligence Group consisted of two or more South Africans and that the rest were sympathisisers. One of the officers actually named the group as ”The Upsala group”.
Här kan du läsa de sydafrikanska dokumenten:
http://www.leopoldreport.com/LRsajt100.html
http://www.leopoldreport.com/LRsajt101.html

Annonser

Mordet på Olof Palme-Av Anders Leopold-DEL 5-SYDAFRIKANSK AGENT UTANFÖR UPPSALA SKULLE FÅ BESKEDET: ”NU ÄR PALME DÖD!” MEN UPPRINGAREN SLOG FEL RIKTNUMMER NÄR HAN RINGDE 14 MINUTER EFTER MORDET

Vilka ingick i den s k Uppsalagruppen, ”The Upsala group”, som enligt de sydafrikanska dokumenten samarbetade med den militära underrättelsetjänsten vid planeringen och genomförandet av mordet på Olof Palme?
Sannolikt lever i dag flera personer som fanns i denna grupp och kan ställs till ansvar för ”anstiftan till mord”. De borde nu ha anledning att svettas.

En som inte längre lever men bevisligen var involverad i mordplanerna var sydafrikanen Heine Hüman.
Han var bosatt i Björklinge, två mil norr om Uppsala där han hade en bilverkstad.
Hüman är utan tvekan det första och viktigaste spåret i sökandet efter Uppsalagruppens medlemmar.
Detta påpekade jag för flera år sedan i ett mail till dåvarande spaningschefen i Palmegruppen, kommissarie Hans Melander.
Vi journalister brukar inte får svar pga ”det pågår en mordutredning”.
Men det kom ett svar, samma som Melander skrev om i Polistidningen (kallas kanske något annat nu):
– Sydafrikaspåret lever.
Det är min förhoppning att det också är den nya spaningsledningens inställning.

14 minuter efter mordet på Olof Palme kom ett telefonbesked till en person i Bromma (08) vilket var avsett för Hüman i Uppsala-området (018). Samma nummer men fel riktnummer.
Meddelandet löd:
-Nu är Palme död!
Enligt Televerkets kontroll ringde en man som talade svenska utan brytning ett 08-nummer klockan 23.35 – 14 minuter efter det skotten avlossades 23.21. Fjorton minuter efter mordet var det i stort sett bara poliser och de som ingick i mordgruppen som hade klart för sig att det var Olof Palme som skjutits till döds. Så vem var han som ringde?

Citat ur Granskningskommissionens (GK:s) rapport 454:
”I början av mars 1986 hörde en journalist av sig till PU och uppgav att han varit i kontakt med en kvinna, Ann W, vars sambo kl 23.35 på mordnatten tagit emot ett telefonsamtal. En man med obekant röst hade sagt: ”Nu är Palme död”. Mottagaren, som trott att det rörde sig om ett ”struntsamtal”, hade svarat ”Det struntar väl jag i”. På uppslaget finns en anteckning av en utredningsman som varit i kontakt med Televerket.”
……….
”I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som under tiden 1986 – 1988 haft en verkstad på den ort där Heine H bodde.”
……….
”En månad senare, i mars 1990, besökte journalisten O A Hans Ölvebro och lämnade uppgift om att ett visst telefonnummer, känt som ”Brommanumret” i utredningen, fanns i 018-området, dvs. Uppsala. Där gick numret till en organisation i en viss ort. På denna ort bodde Heine H, som enligt Olle A var sydafrikan och eventuell agent.”

I GK-materialet – och alltså åtminstone vid den här tidpunkten okänt för PU – ges ingen information om att 018-numret kunde kopplas till Hüman. Ingen analys gjordes. Och heller inte action från Palmegruppen.
Men faktum är att numret gick till en lokal ett par hundra meter vid sidan om Heine Hümans bilverkstad. Dit hade Hüman nycklar. Grannar har uppgett att det ”pågick en del märkliga saker i den lokalen” men fick aldrig klarhet i vad. Det var inte många som bodde kvar där när jag intervjuade en av dem som menade att lokalen användes mycket sporadiskt, men att det kom en grupp män som tillbringade tid fram till sent på natten innan de gick. Därifrån fick nog också min kollega (O A) Olle Alsén på Dagens Nyheter, uppfattningen att det var en organisation som höll till i lokalen.

Heine Hüman kom till Sverige 1976 och gifte sig med en svenska. De bosatte sig i Björklinge några mil från Uppsala där han köpte en bilverkstad.
Den 12 april 1986 tog han själv kontakt med Palmegruppen och berättade att han i februari 1985 under en semesterresa i Sydafrika gripits av säkerhetspolisen i Kapstaden. Man ville att han vid återkomsten till Sverige deltog i kampen mot ANC i form av iformationer, bombattentat och mord.
Det visade sig att det var en fullständigt uppdiktad historia. Detta är exakt vad andra ”informationssvindlare” gjort (jag har material om två som arbetade för CIA i Europa i anslutningen till mordet på Olof Palme, professor Robert Harkavy och ökände vapenhandlaren William Herrmann – vilka jag kanske återkommer till) att på eget initiativ placera sig i handlingen som utnyttjad och oskyldig och föregripa eventuella misstankar som skulle komma att riktas mot dem. Hüman blev helt enkelt informatör för Palmegruppen och kunde dra vilka visor som helst, bara det passade honom. Och samtidigt, vilket också var dessa informationssvindlares huvuduppgift, skapa förvirring i mordutredningen.
Efter april 1986 dök Heine Hüman då och då upp i Palmeutredningen (PU). Så sent som hösten 1996 (Granskningskommissionen-GK – sid 454) kom ytterligare tips rörande Hüman.
1988 sålde han sin bilverkstad, tog kontakt med säkerhetspolisen i Uppsala (!) och upprepade sin historia. Därefter lämnade han brådstörtat Sverige för gott. Grannarna i Björklinge blev förvånade över att han inte sa farväl.
Enligt en svensk, icke namngiven journalist som spårat Hüman levde han under annat namn i Florida i ett litet samhälle utanför Miami, där förbrukade agenter inom de olika amerikanska säkerhetstjänsterna dragit sig tillbaka i ett eget skyddat getto.
Här kan du läsa de sydafrikanska dokumenten:
http://www.leopoldreport.com/LRsajt100.html
http://www.leopoldreport.com/LRsajt101.html