Ett verk av diktaturers kreatur och satans mördare

30 år efter mordet på Olof Palme
En internationell konspiration som aktiverade den sydafrikanska mördarregimen och fick en svensk extremist att avlossa det dödande skottet

Jag har under de 30 år som jag som journalist engagerat mig i utredningen av mordet på Olof Palme publicerat min dåvarande ståndpunkt på http://www.leopoldreport.com  Den har baserats på uppgifter som vid olika tillfällen funnits tillgängliga. Mycket har tillkomligt, mycket har blivit inaktuellt. Nya fakta har dykt upp, tips från initierade källor har förändrat bilden. Tyvärr har det blivit så att det som gällde den ena dagen inte gjorde det nästa dag. Man hankar sig fram, men att förakta konspirationsteorier är helt fel, de måste finnas på vägen fram mot sanningen.
Jag har också nått fram till en slutpunkt i mitt sökande efter svaren Varför? Vilka? Vem? och redovisar den i min bok och håller mig så gott det går mest till fakta, inte till gissningar och troende som många kastar ur sig utan att ha tillgång till dessa.
Den väg jag ser fram till skotten på Sveavägen kan du läsa om på http://www.leopoldreport.com och i min e-bok ”Jag sköt Olof Palme” och själv ta ställning till vem som sköt Olof Palme. Jag trodde aldrig han var kapabel att klara av det. Nu vet jag att han både hade styrka, mod och galenskap för att göra det: Åke Lennart Victor Gunnarsson sköt Olof Palme.
För mig är det nu Case closed!
Här får du veta bakgrunden till mitt ställningstagande.

Den 28 februari för 30 år sedan sköts Sveriges statsminister Olof Palme, tillika fredsmäklare i kriget Iran-Irak, ner på öppen gata i centrala Stockholm.
Chockad men med alla taggar ute inledde jag redan dagen efter en journalistisk verksamhet helt inriktad på att söka svar på frågorna: Varför? och givetvis: Vem eller vilka?
Jag var då reporter på Expressen sedan 11 år efter 13 år på Aftonbladet.
Ett skäl till min starka reaktion var inte bara delaktighet i den nationella chocken över att vår statsminister mördats mitt ute på stan i Stockholm – utan den omedelbara hämndkänslan att vilja slå tillbaka mot de skurkar som berövat oss en människa som jag anser hade både styrkan och hjärtat att bidra till en bättre värld.
    De sydafrikanska dokument som Leopold Report publicerar ger sammantaget en odiskutabel bild av sanningen bakom arpartheidregimens planläggning och genomförande av mordet.
I min bok ”Jag sköt Olof Palme”, publicerad som e-book i november 2015 på

http://www.amazon.com/dp/B018OHXK4I

presenterar jag ett material som i vissa viktiga delar aldrig offentliggjorts. Jag låter läsaren ta ställning till om Åke Lennart Victor Gunnarsson, den så kallade 33-åringen, på grund av omständigheterna avlossade det dödande skottet. Något han själv avslöjade inför två olika vittnen innan han själv mördades den 3 december 1993 i North Dakota

   Jag kan också efter en omfattande research visa att denna aktion var resultatet av en internationell konspiration med rötterna i USA:s adiminstration och säkerhetstjänster. Beviset för detta lägger vi fram i vår artikelserie om bl a de professionella informationssvindlarna. Deras roll avslöjas i Granskningskommissionens (GK) betänkande 1999 och blir därmed beviset på en konspiration.

De tre informationssvindlarna professor Robert Harkavy, vapenhandlare William Herrmann och litteraturprofessorn Oswald LeWinter tar stor plats i GK:s rapport och kan spåras rakt bakåt till den amerikanska underrättelsetjänsten. Deras uppdrag var med säkerhet att med desinformation sabotera mordutredningen.

Bakom attentatet mot Olof Palme låg utan minsta tvekan ett omfattande samarbete mellan flera underrättelsetjänster – framförallt i Chile och Sydafrika – och organisationer och institutioner som styrdes av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Men också av en gruppering i Sverige, i sydafrikadokumenten kallad ”The Upsala group”, som enligt uppgifter i flera olika dokument försåg den sydafrikanska militära underrättelsetjänsten med uppgifter om Olof Palme och det stora antiapartheidmötet som hölls i Folkes hus i Stockholm en vecka före mordet.

Det kan vara svårt att ur en professionellt sammansatt grupp urskillja en gärningsman. Han kan vara avsedd som ett redskap eller ”a scapegoat” som den nationella polisen fångar in. Kanske en extremist som under stark påverkan och med asssistans genomför handlingen. Det är också den tydliga bilden av Gunnarssons medverkan.

Leopold Report publicerar ett manifest författat av Viktor Gunnarsson 1987 som refuserades av Bonniers förlag. Jag skrev ett brev till Gunnarsson och erbjöd mig att skriva hans bok. Han svarade att han själv författade en bok i vilken han skulle berätta allt. Nej, där finns inte ett erkännande men mellan raderna kan man urskilja både skuldkänslor och ånger.

   Victor Gunnarsson blev indragen i utredningen av mordet på Olof Palme som misstänkt gärningsman. Två förundersökningar påbörjades och lades ned. Under två års tid vid olika tidpunkter utsattes han för telefonavlyssning och fick sitt pass indraget.

Den 2 augusti 1989 avfördes han helt från mordutredningen. Då hade den tungt kriminellt belastade 40-årige Christer Pettersson dömts till livstids fängelse som skyldig till mordet på Sveriges statsminister. Men han friades i hovrätten och högsta domstolen vägrade att ge honom resning. Så var man tillbaka på ruta ett. Vem sköt Olof Palme?

Gunnarssons medverkan ifrågasattes inte från början av spaningsledningen. Men han avfördes därför att man tvivlade på att han var kapabel att genomföra attentatet som gärningsman. Både mordkommissionens chef Arne Irvell och den första chefsåklagaren i det här ärendet, Anders Helin, sa till mig att de var ganska säkra på att han medverkat.

  Det de inte gjorde i utredningen var att ta del av hans galna manifest – som jag förfogat över i snart 30 år och 1988 kopierade och sände över till Palmegruppen och publicerade först 2015 på www.leopoldreport.com/manifest.html – och ställa detta mot vittnesmålen, 30 timmars förhör med Gunnarsson  och de faktiska omständigheterna på och kring mordplatsen. Och inte minst de anonyma hotelsebrev han bevisligen skrev riktade mot flera ledande socialdomokratiska politiker i vilka han fritar ”33-åringen”. Det är den kombinationen jag gjort, vilken visar att Gunnarsson var tillräckligt galen, hade ett inneboende hat mot Palme och socialdemokraterna, såg sig som en befriare och hjälte när ”förrädaren” Palme nu skulle stoppas i sina försök att leda Sovjetkommunismen in i Västeuropa, för att genomföra det han för flera vittnen berättat: mörda Palme. Dessutom i USA för två vittnen erkänt att han sköt Sveriges premiärminister.

Jo, han hade både modet och styrkan att i verkligheten uppträda som sin idol Clint Eastwood och på grund av omständigheterna bli Palmes baneman. Mitt material är inte gissningar och spekulationer i särskilt hög grad. Jag har varit ytterst noga med att lämna över fakta – bl a de viktigaste vittnesmålen från mordplatsen och timmarna efter mordet där signalement och annat pekar ut Gunnarsson – till läsaren för ett slutligt ställningstagande, kanske som en sorts jurymedlem: skyldig eller inte skyldig? Om detta kan du läsa i min e-book som inte kostar mer än 8 dollar på

 www.amazon.com/dp/B018OHXK4I

Trots att jag inte var politisk journalist – eller rättare: trots att jag var journalist – hade vi privat vid sidan om politik och journalistik blivit vänner och träffades när tillfälle gavs över ett glas konjak. Jag kände mig hedrad av att vara en av de journalister som fanns i den grå zonen kring Palme och som han öppet kunde föra ett resonemang med utan att riskera att dagen efter få läsa om det på en kvällstidnings löpsedel. Detta bidrog också till att förstärka den ilska och bitterhet jag kände och fortfarande känner över att maktgalna män gavs möjlighet att tysta en man som med demokratiska medel bekämpade ”dessa diktaturers kreatur och satans mördare” – för att använda Olof Palmes egna ord. För så här är det – det är min absoluta övertygelse efter att i 30 år på olika sätt aktivt grävt kring mordet och följt utredningen:

   Olof Palme mördades därför att han avsåg att inför sin uppdragsgivare FN avslöja USA:s drog- och vapenhandel med Iran – det som blev den s k Iran-Contras-affären. Sannolikt fick han vetskap om den amerikanska säkerhetstjänsten CIA:s smutsiga hantering sedan han vägrat att låta USA få använda den svenska vapentillverkaren Bofors legala vapenrout. Attentatet i Stockholm möjliggjordes genom ett samarbete mellan maktgalna ledare för världens största ”demokrati” USA och de båda fasciststaterna Chile och Sydafrika. Motivbilden förstärks av att Palme var en högröstad auktoritet inom världspolitiken när det gällde att fördöma Pinochets blodbesudlade militärdiktatur och Sydafrikas lika blodiga apartheidpolitik.
Man kan också säga att motivet för USA att få bort Palme var hans vilja att skapa en kärnvapenfri zon i Norden. Det skulle äventyra västmakternas strategiska upplägg och t ex få Danmark och Norge att lämna Nato. Det skulle fullständig förändra styrkeförhållandena i Västeuropa.

   Om USA:s drog- och vapenhandel
avslöjats av Olof Palme i FN kring årsskiftet 1985 -86, egentligen ett självständigt illegalt agerande av CIA under chefen William Casey och vicepresident George Bush, hade denna monumentala världsskandal inte bara sänkt Reagan-administrationen utan också satt stopp för Irans s k heliga krig och gett segern till Irak och Saddam Hussein.
Det går att förstärka motivbilden ytterligare – men visst räcker det här. Fredsmäklaren Olof Palme med stor inblick i Iran/Irak-kriget, måste till varje pris bort – och vi vet i dag att när han väl undanröjts tilltog de illegala vapenaffärerna med Iran. Iranierna betalade bl a i droger som sedan via CIA:s spindelnät såldes till ungdomar i USA. Pengarna som kom från knark- och vapenförsäljningen användes bl a för att beväpna Contras-rebellerna i deras kamp mot Sandinist – kommunisterna för att ta tillbaka Nicaragua. Allt ekonomiskt och militärt stöd till Contras hade förbjudits av kongressen och då gick man den här omvägen. Skälet till att vapenhandeln fortsatte sedan gisslan släppts när Ronald Reagan installerades i januari 1981 var ren utpressning från de muslimska extremiströrelserna. USA hade gått i en fälla. Ett avslöjande hade krossat Reagan-administrationen. Nu fick man betala – och FN:s fredsmäklare Olof Palme utgjorde ett starkt hot.

   I sin iver att legalisera de olagliga vapenleveranserna tog den drivande kraften bakom den illegala verksamheten, Oliver North, enligt bl a ett CIA-vittne, Gene Tatum, kontakt med Sveriges statsminister Olof Palme med en begäran att få tillgång till boforsrouterna och därmed de s k användarcertifikaten. Bofors använde sig också av en illegal väg som stoppats av Palme. Men North begick misstaget att tro att den svenska regeringen var helt införstådd med Bofors agerande, både legalt och illegalt.
När Palme, enligt Tatum, fick frågan sade han inte bara nej utan meddelade att han skulle avlägga en rapport till sin uppdragsgivare, FN.
Hör Tatum berätta i en radiointervju i Los Angeles den 14 juli 1997 om mordet på Olof Palme initierat av vicepresident George H W Bush och hans hemliga mordkommande OSG 3. Intervjun är på 1 timma och 14 minuter och ger hela bakgrunden som ledde fram till Iran-Contras-skandalen.

   När avslöjandet kom först hösten 1986, ett drygt halvår efter mordet på Palme, hade Reagan-administrationen redan fällt ut sina fallskärmar och vidtagit lämpliga åtgärder. Många av de som skulle kunna ha vittnat i det som sedan blev Iran-Contras-affären (Irangate) – inte minst Olof Palme – hade drabbats av trafikolyckor, flyghaveri, ”hjärtinfarkt” eller begått ”självmord”.
   Om allt detta finns praktiskt taget ingenting i Palmeutredningen.
Landshövding Lars-Eric Ericsson, som tog över Granskningskommissionen efter exhövdingen Sigvard Marjasin, framförde skarp kritik mot Palmeutredningen när betänkandet lades fram 1999:
-Det finns internationella spår som aldrig har utretts ordentligt. Bl a vapenhandeln och Bofors affärer och Palmes roll som medlare i kriget Iran-Irak. Det är förvånande att arbete inom rättsväsendet kan bedrivas på det här sättet särskilt när det gäller mordet på Sveriges statsminister.

I Chile satt diktatorn Agosto Pinochet och gjorde allt för att förhindra en gryende demokratiseringsprocess. Olof Palme var en av ledarna i världen som stöttade denna process ledd av den chilenske oppositionsledaren, kristdemokraten Gabriel Valdes, som besökt Palme i Stockholm en månad före mordet.

I Sydafrika satt den blodbesudlade presidenten PW Botha och svor ve och förbannelse över Olof Palme som började få en hel värld med sig i kampen mot apartheid och genomförandet av en blockad mot sydafrikanska varor.

Det är alltså min absoluta övertygelse att här förekom ett samarbete som mynnade ut i att apartheidregimen tog initiativet till att neutralisera Palme – att helt enkelt tysta honom.

   Det som bidrog till att få Palmeutredningen att falla sönder och samman svarade dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro för.

Han och några kollegor besökte FBI i USA för att framställa en s k gärningsmannaprofil. För att experterna skulle kunna komponera den krävdes korrekt information om Palmes situation. Det häpnadsväckande var att Ölvebro helt missledde FBI:s experter med att konstatera att det inte fanns någon uttalad hotbild mot Palme vid tiden för mordet. Senare fastslog en av experterna, Robert Ressler, att informationen de fick var anpassad till en ensam missanpassad gärningsman. En Christer Pettersson alltså.

Profilexperten Gregg McCrary sa i en intervju med TV:s Lars Borgnäs om sitt inledande samtal med de svenska besökarna från Palmegruppen:
-Ja, de sa att det inte pågått något som var politiskt kontroversiellt just då. Det skapade en plattform för vår bedömning att det då i stället rörde sig om en ensam gärningsman, en mentalt störd enstöring.

    Så spräckte Ölvebro det som kanske kunde ha lett fram till spaningsarbete på det internationella planet. Hans bedömning och information var ju sanslös. Detta var den faktiska situationen::
* Palmehatet var väl utvecklat vid den här tiden med flera extremgrupper i Sverige och utomlands (EAP) som en gång för alla ville ha bort Palme.
* Palme skulle besöka Sovjet i april. Det om något kan ha fått sinnet att rinna över hos någon av dessa personer.
* En grupp sjöofficerare protesterade offentligt mycket skarpt mot att Palme ”försvarade” Sovjets u-båtskränkningar (vilket kunde ha fått en av dem att dra tjänstevapnet).
* Medlaruppdraget Iran-Irak var inne i ett mycket känsligt läge och Palme hade stoppat en eller flera av Bofors illegala vapenleveranser med Iran som slutstation vilket direkt kunde ha utgjort ett hot fr&aringn ayatollorna.
* En månad före mordet uppsöktes Palme i Stockholm av Gabriel Valdes, den chilenska oppositionens ledare mot juntan. Samtalet gällde det förestående parlamentarikermötet i Chile, första steget mot demokrati. Palme var i högsta grad involverad i propagandan mot Pinochet och dennes bödlar. Hans stod också under dödshot av den chilenska juntan sedan 1976 – se www.leopoldreport.com/FN.html
* Veckan före mordet deltog Palme i ett stort anti-apartheidmöte i Folkets hus i Stockholm tillsammans med ANC-ledaren Oliver Tambo där han i skarpa ordalag fördömde den sydafrikanska apartheidregimen. Enligt den dokumentation som Leopold Report nu publicerar kände den sydafrikanska underrättelsetjänsten med hjälp av en svensk grupp i Uppsala till allt om mötet redan i januari 1985. Olika källor pekade också ut den sydafrikanske superspionen och kallblodige mördaren Craig Williamsson som organisatör bakom mordet. Detta framgår också av dokumenten.

Jag har under de 30 år som gått publicerat min dåvarande ståndpunkt på Leopold Report. Den har baserats på uppgifter som vid olika tillfällen funnits tillgängliga. Mycket har tillkomligt, mycket har blivit inaktuellt. Nya fakta har dykt upp, tips från initierade källor har förändrat bilden. Tyvärr har det blivit så att det som gällde den ena dagen inte gjorde det nästa dag. Man hankar sig fram, men att förakta konspirationsteorier är helt fel, de måste finnas på vägen fram mot sanningen.
Jag har också nått fram till en slutpunkt i mitt sökande efter svaren Varför? Vilka? Vem? och redovisar den i min bok och håller mig så gott det går mest till fakta, inte till gissningar och troende som många kastar ur sig utan att ha tillgång till dessa fakta.
Vägen fram till skotten på Sveavägen kan du läsa om på http://www.leopoldreport.com och i min e-bok ”Jag sköt Olof Palme” och själv ta ställning till vem som sköt Olof Palme. Jag trodde aldrig han var kapabel att klara av det. Nu vet jag att han både hade styrka, mod och galenskap för att göra det: Åke Lennart Victor Gunnarsson sköt Olof Palme.
Case closed!

Anders Leopold 30 år efter mordet på Olof Palme.