Palmemordet: HAN VAR NYCKELVITTNET SOM PEKADE UT GUNNARSSON VID TVÅ KONFRONTATIONER MEN UNDERKÄNDES AV ÅKLAGAREN – Av Anders Leopold

NYCKELVITTNET DEL 2
Gunnarssons advokat Gunnar Falk avslutar den första konfrontationen sedan det s k nyckelvittnet Ibrahim Djalo upprepade gånger fått se deltagarna i konfrontationen:
A (Falk): -Är nummer 2 den man som du är hundraprocentigt säker på stoppade dig?
D (Djalo): -Det… han har stoppat mig.
Nummer 2 är den misstänkte statsministermördaren Victor Gunnarsson.

Här under kan du läsa citat direkt från den bandade konfrontationen.

Natten till den 15 mars hade Ibrahim Djalo (ID), som blev antastad av en person på Döbelnsgatan som ville få lift från platsen ”vart som helst”, några minuter efter mordet på Olof Palme, varit ute med sina afrikanska vänner i Stockholm. När han kom hem på morgonkulan var han så trött att han inte kunde somna. Han tog en valiumtablett och försvann in i något som kunde liknas vid medvetslöshet.
Det är dagen före valkonfrontationen med den misstänkt statsministermördaren Victor Gunnarsson. Klockan 9.50 får han besök av kriminalarna Uvemo och Gustavsson som konstaterar att mannen var förvirrad och i ett halvsovande tillstånd.
Ändå gör de en fotokonfrontation med honom. Fotot är detsamma som flickorna på Saga-biografen fått se i samband med valkonfrontationen. Gunnarsson är nr 5, som vittnet JS pekade ut som mannen som kommit in på biografen 40 minuter efter det föreställningen börjat. Hon tog det på hans frisyr och ansiktsformen med kraftigt käkparti.
Men Djalo kan just då bara konstatera att mannen var rätt kraftig och att det kunde passa in på nr 6 och 10.
Man ska nu klart för sig att det finns tillräckligt många vittnen som konstaterade att Gunnarssons rakat av sig sin mustasch före eller under mordveckan. På eftermiddagen såg bekanta honom lite svartmuskig av skäggväxt men utan mustasch (jag ska i en senare artikel återge vittnesmålen i det jag kallar Mustaschtricket).
Det finns två vittnen som vid en valkonfrontation satt fingret på Gunnarsson, därför att de då fått en uppfattning om hans kroppsbyggnad och rörelser. Djalo var en av dem (två gånger), den andra var Gerhard Samson, som jag återkommer till i en särskild artikel. ID såg Gunnarsson i helfigur mitt ute på gatan, han såg honom gå och småspringa in på kyrkogården. Det skäggiga ansiktet inkapslat i jackans kapuschong omgiven av ett teddyfoder kunde han givetvis inte identifiera.
När Gunnarsson framträder vid de olika konfrontationerna ett par veckor efter mordet är han slätrakad och bär åter en starkt markerad mustasch. Trots att ingen klart sett mördarens ansikte utpekas Gunnarsson på sina kroppsrörelser, sitt kraftfulla ansikte, i ett fall på hans profil och hans klädsel.
Eftersom en fotokonfrontation före en valkonfrontationen polisiärt är helt förkastligt åberopade chefsåklagare KG Svensson detta som skäl till att avstå från häktning. Alla andra omständigheter som pekade mot Gunnarsson sopade han under mattan. Han hade inte tillräckligt ”med is i magen för att genomföra en häktnigsföhandling”, som Hans Holmér konstaterade.
Det finns misstänka småtjuvar som häktas för att inte störa en utredning, men en misstänkt statsministermördare släpps fri.
Här följer nu utdrag ur ett bandat förhörsprotokoll från den underkända valkonfrontationen, som leds av Gunnarssons förhörsledare Börje Wingren (F), Djalo (D). Närvarande som vid alla förhör och konfrontationer, Gunnarssons försvarare Gunnar Falk (A). Inom parentes förhörsledarens kommentar:

F: -Kan du utpeka någon av dom här männen som nu kommer fram en och en?
D: -(Ohörbart).
F: -Du behöver inte uttala dig utan du ser någon.
G: -(Ohörbart)…Nehej. Det är den mannen, därborta, där borta som…
ID har upptäckt den man han redan nu har en känsla av är den rätte. Vi kan inte av protokollet utläsa vem det är, men han har nu enligt sitt eget sätt att se det nämnt en person, ”mannen där borta”.
F: -Du behöver inte uttala dig förrän mannen kommer fram
här. Du kan vara tyst om du inte känner igen någon. Och du
talar om vem det är när han kommer fram och så säger du
numret.
D: -8…8.
F: -Var det åtta?
D: -8 ja.
(ID har alltså inte sagt att det är 8 som är den rätte. Bara bett att få se honom vid spegeln.
Därefter går 8 fram och jag frågar:)
F: -Var det han?
D: -8 och… nehej (ohörbart).
F: -Det var inte 8?
D: -8 och den andra… 8 och den andra… andra, det är andra.

(Liksom många andra konfrontationsvittnen ska även ID ha rätt att först välja mellan några tänkbara personer för att senare helt kunna avfärda dem eller peka ut någon. Det är exakt vad som sker här. Han säger nej till 8 efter att ha sett honom där framme och påpekar nu att det är den andra, troligen avser han ”mannen där borta”. Andra kan ju också vara 2 därför vill jag att han förtydligar detta – och ställer inte en avsiktligt ledande fråga som K G Svensson vill få det till.)

F: -Med den andra menar du nummer 2?
D: -Nummer 2.
(Han bekräftar detta så klart att inte ens advokat Falk har anledning att ingripa. Jag frågar honom om han med den andra menar nummer 2 och det menar han.
Jag ska förtydliga. ID:s snabba kommentar: Det är den mannen, därborta… där borta som… -råkar vara nummer 2.- Kanske tänker jag att han med den andra i själva verket
menar nummer 2 som är Victor Gunnarsson. Därför vill jag att han förtydligar det. Han bekräftar alltså att ”mannen där borta”… den andra… nummer 2 är den han identifierar.
Nummer 2, Victor Gunnarsson, får nu gå fram till spegeln och detta är vad jag menar med det hundraprocentiga utpekandet.)

F: -Med den andra menar du nummer 2?
D: -Nummer 2!
F: -Är du säker på att det är nummer 2?
D: -Jag har träffat med honom.
F: -Det var den mannen?
D: -Ja (ohörbart).
F: -Nu är nummer 2 framme vid spegeln, är det han?
D: -Jag har träffat med honom.
F: -Är du hundraprocentigt säker på att det är han?
D: -Ja!

(Tydligare kan det knappast bli. Alltså, den här invandraren i Stockholm har själv dagen efter mordet gett sig in i denna mordhistoria genom att kontakta polisen och berätta vad han varit med om. Han har inget annat motiv att sticka ut hakan än ren rättskänsla. Han tror att han träffat på mördaren eller någon som vet något om mordet och som ville fly från platsen. När han sedan ställs öga mot öga med den här mannen, Victor Gunnarsson, som han tror är mördaren ((direktkonfrontationen när de möts öga mot öga som jag återkommer till anm.AL)) blir han så rädd att vi måste placera honom på okänd adress med polisskydd under en längre tid. Den mannen tvekar inte ett ögonblick. Han pekar ut nummer 2 och det är Victor Gunnarsson.

Advokat Gunnar Falk (A) får nu tillfälle att ställa frågor till ID:
A: -Du har sett hela gruppen män?
D: -Mm.
A: -Är nummer 2 den man som du är hundraprocentigt säker på stoppade dig?
D: -Det… han har stoppat mig.
A: -Jaha… de övriga männen, utesluter du dom?
D: -Jag känner inte dom.
A: -Nehej. Då har jag inga fler frågor.
Nästa artikel: Avskrift från förhörsprotokoll – Djalo och Gunnarsson möts öga mot i en direktkonfrontation som slutar i språkproblem och kaos. Men Djalo står fast: Han pekar ut Gunnarsson för andra gången.

Annonser

Palmemordet – VITTNET SOM SKULLE FÅ GUNNARSSON HÄKTAD PEKADE UT HONOM TVÅ GÅNGER MEN UNDERKÄNDES ÄNDÅ -Av Anders Leopold

NYCKELVITTNET DEL 1: DÖBELNSGATAN
Det s k nyckelvittnet i Gunnarsson-utredningen, afrikanen Ibrahim Djalo, bosatt i Stockholm, pekade vid två konfrontationer ut Victor Gunnarsson som den man han mött några minuter efter mordet på Olof Palme.
Hans berättelse om vad som hände på Döbelnsgatan fick chefsåklagare K G Svensson att besluta att begära honom häktad som ”skäligen misstänkt som gärningsman”.
Men när Svensson i förhörsledaren Börje Wingrens häktnings-PM läste att Djalo fått se ett konfrontationsfoto där Gunnarsson var med, ställde Svensson in häktningsförhandlingen – trots två utpekanden av Djalo och en rad vittnesmål om Gunnarssons uppträdande före och efter mordet.
Mordutredarna på våldsroteln ansåg att det var ett sanslöst handlande.
De var inte ensamma om att underkänna Svenssons agerande.
Justitiekansler Bengt Hamdahl lyssnade igenom den sista konfrontationen och skrev i sin rapport:
”Jag vill dock, efter att ha lyssnat till bandupptagning av det förhör varvid Gunnarsson och ID personligen konfronterades med varandra, tillägga att ID uttalat sig på ett sådant sätt att fotovisningen knappast kan antagas ha haft någon betydelse för hans identifiering av Gunnarsson som den person som han sammanträffade med på Döbelnsgatan.”
Jag kommer nu att redogöra för denna kollaps, som fick mordutredningen att komma hopplöst fel redan från början, i tre avsnitt med hjälp av bandade förhörsprotokoll:
1) Händelsen på Döbelnsgatan.
2) Valkonfrontationen.
3) Direktkonfrontationen Djalo-Gunnarsson.
NYCKELVITTNET DEL 1: DÖBELNSGATAN
ID säger i sin anmälan att han någon gång mellan 23.45 och 00.30 startar sin bil på Döbelnsgatan för att köra söderut. Han är mycket osäker på tidpunkten som han senare
drar fram till omkring 23.30. På vänster sida har han då Adolf Fredriks kyrka och bakom sig den korsande Kammakargatan. Därifrån kommer en man springande, passerar honom på höger sida och går ut på övergångsstället framför bilen och stoppar ID.

Ur förhörsprotokollet (inom parentes min kommentar)
”När ID stannade sin bil, så uppger han att han blev omkörd på sin vänstra sida av ett annat fordon. Denna bil höll på att köra över mannen som stannade ID. Mannen stod med armarna korsade över bröstet. ID vevade ner högra fönstret någon decimeter och ropade till mannen att han skulle gå framåt Döbelnsgatan, så skulle ID parkera för att sedan kunna lyssna på vad mannen ville. ID körde fram bilen och parkerade ungefär i höjd med Döbelnsgatan 13.
Mannen sprang efter bilen och kom fram till högra fönstret. Mannen säger till ID att han kan köra honom vart som helst. Huvudsaken är att han kör bort honom från området. ID svarar på detta att han för sin del ska åka hem. Mannen säger till ID: ´Tror du jag är full? Jag har
pengar!` Mannen blir tydligen arg på ID och tar fram en plånbok och visar att han har pengar att betala resan med. ID tror att plånboken var svart. ID uppger att han såg mycket pengar i hans plånbok och han såg tusenlappar. När mannen lutar sig och stöder sig mot bilens tak ser ID att något putar ut till höger på hans klädedräkt. ID lägger märke till att mannen bara har en handske, troligtvis en läderhandske i mörk färg (vid husrannsakan fann man bara en handske). Han hade den på höger hand. Det är ID absolut säker på. Men han är inte säker på om det var en vänster- eller högerhandske.
Mannen talade på engelska och svenska. Han var väldigt forcerad, och det första han sa till ID var på engelska. ID fick också uppfattningen att mannen ville komma in i bilen så fort som möjligt. Han ville inte stå utanför. När mannen begriper att ID inte vill skjutsa honom, så
säger han till honom: ´Djävla svartskalle!´ och att han snart ska få lida. Sedan springer mannen Döbelnsgatan söderut, och i höjd med nummer 9 så springer han in på Johannes kyrkogård. Och ID följer efter sakta med bilen och ser att mannen springer från träd till träd på höger sida
och tappar kontakten med honom mellan andra och tredje trädet.
Mannen var iklädd en mörk rock med huva som han hade fällt upp över huvudet. Han hade även dragit åt snörningen i halsen. Rocken gick ungefär till knäna. På fötterna hade han
ett par kraftiga promenadskor med skaft i läder. Dom var svarta.”

Mordet på Olof Palme – FYRA VITTNEN PEKAR UT GUNNARSSON PÅ FLYKT FRÅN MORDPLATSEN TILL SAGA-BIOGRAFEN

En flyktväg som stämmer nästan på minuten (ca-tider)

Vart tog mördaren vägen efter mordet på Olof Palme? Palmeutredarna har inte varit i närheten av att presentera en flyktväg trots att de har både vittnesmål och tider som stämmer. Med hjälp av de hemligstämplade vittnesmål och förhör jag har tillgång till, har jag lagt det pussel de borde ha lagt redan från dagen M.
Här kan du följa med på den sannolika flyktvägen som, enligt mitt scenario, Victor Gunnarsson oplanerat och spontant använde sig av.
Jag kan med i första hand fyra vittnens utsagor visa att det med största sannolikhet är Victor Gunnarsson som ett par minuter efter mordet rundar hörnet David Bagares gata – Regeringsgatan, tar sig till området kring Johannes kyrkogård, återvänder via Regeringsgatan ner på Kungsgatan och tar sig in på biografen Saga cirka 40 minuter efter föreställningens början.
Jag kan med en vittnesutsago (Yvonne Nieminen) visa att det är sannolikt att den man som kom upp från trapporna ner till Tunnelgatan var Victor Gunnarsson.
Då polis och åklagare samstämmigt slår fast att mannen som sprang från mordplatsen fram till hörnet David Bagares gata – Regeringsgatan är Olof Palmes mördare, innebär det att Victor Gunnarsson ”utom rimligt tvivel”, som det juridiskt heter, är gärningsmannen.
UNDERKÄNDE VITTNEN
Chefsåklagare KG Svensson underkände tre av dessa vittnen, som det senare visade sig, på helt felaktiga grunder. Misstaget var att dessa vittnesmål genom Svenssons huvudlösa agerande inte prövades inför domstol i en häktningsförhandling.
Det vittne, Yvonne Nieminen, som såg gärningsmannen komma uppför trapporna på Tunnelgatan, ca hundra meter i förlängningen från mordplatsen, ca två minuter efter skotten mot Olof Palme, kallades inte till Christer Pettersson – rättegångarna då detta vittnesmål klart visade att gärningsmannen i all fall inte var Pettersson. Här uteslöt man alltså ett av Palmeutredningens viktigaste vittnen – hon som såg mördaren komma upp från Tunnelgatan och kunde beskriva hans klädsel och agerande. Inget stämde med Pettersson. Det säger en del om den desperata jakten på att fälla CP för mordet.
ETT BRA SIGNALEMENT
23.21.20 Olof Palme skjuts i hörnet Sveavägen – Tunnelgatan.
23.22. Vittnet Anna Hage, som utbildade sig till sjuksköterska, försöker ge den skjutne Olof Palme första hjälpen. Sedan hon hämtat sig från den chockartade upplevelsen kan hon ge ett bra signalement på mördarens klädsel: han hade en knälång, mörk rock, det såg ut som han inte hade någon nacke. När hon förevisas ett antal rockar varvid en är Gunnarssons knälånga kanadensiska flygarrock med kapuschong med en kant av teddyfoder, pekar hon ut den som trolig. Med uppfälld kapuschong får man intrycket av att bäraren saknar nacke. Anna Hage är alltså ett av de tio vittnen som vid sina första vittnesmål från mordplatsen gav signalementet ”knälång rock”.
23.22. Vittnet Lars befinner sig på Luntmakargatan som korsar Tunnelgatan. Han hör skotten och ser den springande mannen passera. Han förstår att det är någon som skjutit. Han är rädd och tar inte upp förföljandet förrän mannen kommit uppför trapporna. Hans signalement är vagt. Han menar dock att mannen tar spänstiga steg, två i taget, vilket åtminstone helt diskvalificerar den drogpåverkade CP.
23.24. Gunnarsson har kommit uppför trapporna och springer snett över Malmskillnadsgatan in på David Bagares gata. Ett femtiotal meter från trapporna kommer vittnet Yvonne Nieminen med sällskap. Hon ser att mannen springer klumpigt, han har en knälång uppknäppt rock och bär – troligen under rocken, därför är den uppknäppt – på vänster axel en väska som han försöker stoppa ner något i.
DET ÄR MÖRDAREN
Fram hit anser utredarna och åklagarna att det inte råder någon tvekan om att detta är mördaren. Längre än så går de inte. Men hans klädsel med den knälånga rocken (iakttagen av tio vittnen av tolv på mordplatsen) och axelremsväskan, visar att gärningsmannen kan vara identisk med Gunnarsson.
23.25. VG är på Regeringsgatan alldeles efter korsning med David Bagares gata. Han är på väg mot Johannes kyrka. Omkring 15 meter från korsningen passerar han i rask gångtakt ett par. Han råkar då stöta till Ann-Catrin Robrandt som är i sällskap med Gerhard Samson. Mannen mumlar något som ingen av dem kan uppfatta. Vid en senare konfrontation med VG pekar Samson ut VG på gRund av hans sätt att röra sig.
Förhör och konfrontation kommer att återges här under i en särskild artikel.
23.26. VG försvinner ur parets synfält och tar sig upp för trapporna till Johannes kyrkogård. Han korsar kyrkogården och går ut på Kammakargatan där han trycker en stund. VG drar sig sedan tillbaka in på Döbelnsgatan. Han ser en bil komma rullande.
23.30. Ibrahim Djalo, afrikan boende i Stockholm, får plötsligt en man framför sig som gestikulerande vill bli körd från platsen så fort som möjligt. Han tar upp en plånbok med en stor sedelbunt och erbjuder Djalo pengar samtidigt som han genom det delvis nervevade fönstret försöker komma åt låset till dörren. Djalo nekar och mannen skriker då: ”Jävla svartskalle”. Djalo noterar att han stinker vitlök (vilket också ett vittne på café Mon Cheri en knapp timme före mordet också reagerat på vid samtal med Gunnarsson). Djalo ser också något som putar ut under mannens rock och blir rädd. Han säger att det kanske var ett vapen. Han ger full gas och åker därifrån. Djalo pekar senare ut VG vid två mycket omdiskuterade konfrontationer där bl a språkförbistring leder till missförstånd och att vittnet underkänns.
Konfrontationen med Dajlo kommer jag att återge här under i en särskild artikel.
EN MILJÖ HAN KÄNNER VÄL
23.35. Djalo ser VG försvinna in på kyrkogården. Han tar sig nu via Regeringsgatan ner till Kungsgatan. Detta är välkända trakter för Gunnarsson. Här ligger hans stamlokus Café Mon Cheri vägg i vägg med biografen Saga. Under hela den gångna sportlovsveckan har VG vid olika tidpunkter vistats på caféet. Den här kvällen kom han dit vid 18-tiden, enligt egen utsago. Personalen, som känner VG väl, noterar hans vistelse där men också att han sprang ut och in.
40 MINUTER FÖR SENT PÅ BIO
23.35-23.40. Vittnena Jessica Zipio och Diana von Zeipel ser dörren till biografsalongen öppnas och snabbt stängas cirka 40 minuter efter föreställningens början. Mannen rör sig mycket snabbt till en ledig plats tre bänkrader framför flickorna. Vid en senare konfrontation pekar de ut Victor Gunnarsson som den som kom in på biografen. Personalen på biografen hörs och förnekar att någon kommit in på biografen efter föreställningens början. Chefsåklagare Svensson underkänner därför vittnesmålen. I en intervju i Expressen några veckor senare kom det fram uppgifter från personalen att det verkligen kommit in en man på biografen vid den tidpunkt som flickorna uppgett och köpte en biljett 40 min in på föreställningen. Vid nya förhör framgick det att det ofta förekom vindrickande i källaren, att de inte höll så noga på arbetstiderna etc. De hade skyddat varandra men förstod nu att det varit dumt. En vaktmästaren fick ett anonymt hotsamtal där han uppmanades att hålla tyst om vad han sett. Allt detta ledde till att ingen vågade lämna något signalement på mannen och menade att han höll sig i mörker och en stund i väntan på biljetten gömde sig på toaletten.
TEATER OCH BIO VÄLKÄNDA GÖMSTÄLLEN
Detta är alltså en fullt fungerande flyktväg som med några minuters marginal till och från binder ihop Gunnarssons förflyttning från mordplatsen till biografen Saga.
Till saken hör att VG skrivit och berättat en hel del som sin stora idol John F. Kennedy som i likhet med han själv bekämpade kommunismen. Han var med säkerhet väl medveten om att Kennedys baneman Lee Harvey Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet.
VG skriver för övrigt i sitt manifest att han själv, liksom Kennedy, vet ”att när ett land hade tagits över av kommunismen fanns det sällan någon återvändo.” Att Palme inom kort skulle resa till Sovjet ansåg han var ett förräderi mot svenska folket.
Han avslutar sitt manus, skrivet under 1987 men av Bonniers refuserat som fullständigt opublicerbart, då den ”djävulskt hypnotiserade” men inflytelserike svenske statsministern inte längre utgör ett hot, med dessa ord:
”Nu kommer en tid med en ny Glasnost, som ger landet Sverige en definitiv uppryckning och minskar illviljans och baktalarens chanser att föra svenska folket bakom ljuset… Vi väntar på en ny frisk vår med verklig Glaznost, inte en fiktiv sådan. Nu gäller det ditt liv och hälsa, Sverige!”

Palmemordet: PALMEUTREDNINGENS STÖRSTA MISSTAG

Den 19 mars 1986 skulle den sk 33-åringen Victor Gunnarsson, anhållen ”som skäligen misstänkt gärningsman till mordet på Olof Palme den 28 februari 1986”, begäras häktad. Men i stället släpptes han fri.
Erfarna poliser och jurister, som fått ta del av det häktnings-PM som Gunnarssons förhörsledare, polisinspektör Börje Wingren sammanställt på order av chefsåklagare K G Svensson, anser att det är ett rättshaveri att det inte ledde till en häktningsförhandling. Även justitiekanslern Bengt Hamdahl ansåg att materialet borde ha prövats juridiskt. Nu ledde det i stället till ett totalhaveri för Palmeutredningen.

Så här berättar förhörsledaren, polisinspektör Börje Wingren för mig – återgivet i vår bok ”Han sköt Olof Palme”:
På eftermiddagen tisdagen den 18 mars, dagen före den utsatta häktningsförhandlingen, träffar jag K G Svensson i korridoren och han ber mig – kanske ska det vara beordrar mig – att skriva en häktningspromemoria.
– Den ska vara synnerligen utförligt gjord, och jag vill ha den i morgon bitti!
Visst har det hänt många gånger att jag som förhörsledare gjort utkast till häktningspromemorior åt åklagare. Det är ju alltid förhörsledaren som sitter inne med de bästa kunskaperna om den misstänkte. Och vid dessa tillfällen har det aldrig inträffat att häktningen avslagits av rätten.
Men, påpekar jag än en gång, det här gäller mordet på Sveriges statsminister, och K G Svensson hade ansvaret för hur den misstänkte ska behandlas.
Det går upp för mig att han helt enkelt inte har underlag för att skriva en häktningspromemoria. Hittills har bara 98 sidor av förhörsprotokollen skrivits ut. Kanske har han läst dessa, det vet jag inte. Men det räcker inte. Och han har inte växlat ett ord med mig om hur förhören fortskrider. Han är verkligen illa ute.
Jag gör det givetvis. Jag till och med känner det som min plikt med tanke på att jag har de största kunskaperna om Gunnarsson, och att detta är den viktigaste brottsutredning jag någonsin varit inblandad i. Jag arbetar på mitt rum till 03.00 på natten och presenterar mitt utkast för K G Svensson på förmiddagen dagen efter.
Jag har aldrig skrivit ett så utförligt PM tidigare. På tio och en halv tätskrivna A 4-sidor radar jag upp indicierna mot Gunnarsson. Jag tvivlar inte en sekund på att den misstänkte kommer att häktas – trots att jag nu vet att ett foto visats före valkonfrontationen. Den uppgiften får jag av ett par kolleger på våldsroteln under tisdagen. Då jag inte sedan Gunnarsson anhållits sysslat med några andra förhör, fäster jag inte så stort avseende vid detta.
Jag inser att det gör vittnet värdelöst när det gäller själva konfrontationen. Och jag gör inte heller någon affär av det för jag tror att K G Svensson givetvis som förundersökningsledare känner till den här tavlan. Men inte heller detta var han underrättad om.
När vi träffas och gemensamt går igenom mitt PM läser han exakt en sida och tolv rader. Sedan blir han alldeles vild och kastar ifrån sig papperen. Han ändrar först ordet fotokonfrontation till valkonfrontation då han tror jag skrivit fel. Men efter ett par rader till går det upp för honom att det faktiskt gjorts en fotokonfrontation dagen före.
K G Svensson läser inte en rad till i denna häktespromemoria. Den finns i dag bara i två exemplar, ett har jag och ett journalisten Anders Leopold. Inte ens efterföljande Palme-grupper har frågat efter den.

HÄKTES-PM I KORT
SAMMANDRAG
(Kompletterande förhör och nya vittnesmål som tillkom efter det att PM skrevs förstärkte indicierna mot Gunnarsson, något nämner jag inom parentes).

Till häktningspromemorian bifogas vittnesförhör. I förhör som hållits med kvinnan (vittnet Nieminen) uppger hon att hon och hennes herrsällskap kommit ut från en klubb i hörnet Johannesgatan-David Bagares gata och möter en springande man. Hon ser också att han försöker göra något med en medhavd väska i storleksordningen 20×15 centimeter (Vittnena på café Mon Cheri – se nedan – beskriver senare Gunnarssons väska, som han lagt på ett bord, som proppad och i storleken 20×15 cm). Hon beskriver hans klädsel som en knälång rock eller jacka som troligen var oknäppt enär den fladdrade.
Dagen efter mordnatten anmäler en man att han blivit stoppad med sin bil på Döbelnsgatan i höjd med Johannes kyrkogård (vittnet ID – några minuter efter skotten på Sveavägen). Genom något nervevad sidoruta begär mannen att skyndsamt få bli skjutsad från platsen och han har pengar att betala med. (Vid kompletterande förhör säger ID att mannen luktade vitlök. Han visade också sin plånbok framme med ett stort antal sedlar). Då han vägras detta försöker mannen genom fönstret komma åt spärrknappen och på detta vis komma in i bilen. Då det inte lyckas säger han till bilföraren: ”Din förbannade svartskalle”. När denne sätter igång bilen ser han mannen ta sin tillflykt till närbelägna Johannes kyrkogård där han försvinner bakom träd och gravstenar (stämmer sedan i tid med förflyttning ner till Kungsgatan och biografen Saga). Bilföraren lägger också märke till att mannen vid tillfället endast har sin ena hand handskbeklädd och han har också en till sin ytterjacka tillhörande kapuschong upp över sitt huvud (vid husrannsakan saknades en högerhandske). Hans jacka putade ut som om han hade något under den (sannolikt axelremsväskan som han bar under rocken).
Under mordnatten meddelar två damer att de varit på biografen Saga vägg i vägg med café Mon Cheri. 23.45. 45 minuter efter filmens början, kommer en man in och sätter sig i en fåtölj. Han tar inte av sig ytterrocken.

(Båda vittnena kasseras av chefsåklagare K G Svensson. När han släpper VG den 19 mars påpekar han särskilt i sitt pressmeddelande att personalen på Saga-biografen inte haft någon besökare efter föreställningens början. Men idogt spaningsarbete på våldsroteln ledde fram till att veckan efter frisläppandet tvingas personalen medge att de ljugit. Två av de anställda drack vin nere i källaren. Ibland smet någon från jobbet lite tidigare. De var tvungna att hålla ihop. En av dem och kassörskan var i den nedsläckta entrén när en man kom in mycket brådskande. Han höll sig hela tiden i skuggan och lyckades få kassörskan att ge honom en biljett. Under tiden hon gjorde denna i ordning och plockade fram växel sprang han ner på toaletten. När han kom upp slet han åt sig biljetten och försvann in i biosalongen. Personalen kunde inte ge något som helst signalement på mannen men tidpunkten stämde).

Klockan 23.00 den 1 mars anmäler en yngre dam att hon tillsammans med två väninnor besökt Café Mon Cheri på Kungsgatan någon timme före mordet (beläget ett par minuter från mordplatsen). Vid 22-tiden blev de ansatta av en man som presenterade sig som Vic Gunnisson. Han påstod han var svenskamerikan och lämnade sitt telefonnummer. Mannen uttalade sig häftigt om Olof Palme och sa ”att han skulle bli skjuten i ryggen om han ställde sig upp och sa vad han tyckte”. Damernas beskrivning av Gunnisson och hans klädsel stämmer väl överens med den klädsel vittnet ID och vittnen på mordplatsen lämnat. Flickorna uppger att mannen stank vitlök (samma uppgift som vittnet ID lämnade).
Polisens spaningsarbete fortsätter hela helgen och en fotokollektion på 7 foton främst syftande till olika ytterplagg sätts ihop. Ingen har kunnat se mördarens ansikte därför är klädseln mycket viktig. Fotona förevisas 4 av vittnena som lämnat beskrivning på den flyende gärningsmannen.
Tre av de fyra vittnena utpekar den knälånga rocken som VG använde mordkvällen som mycket snarlik det plagg gärningsmannen hade på sig vid flykten (rocken hade han förvarat hos en god vän och hämtade kvällen för morddagen. Med hjälp av den pälsfodrade kapuschongen och veckogammal skäggstubb hade han en perfekt förklädnad). Tre av vittnena var också helt säkra på att den flyende gärningsmannen också var iklädd jeans av sådan modell att de inte var vida utan slöt tätt åt benen. Inom parentes kan sägas att vittnena inte fick se något foto som visade rockens nederdel.
Ett av vittnena, LJ, säger att den flyende mannens jeans slutade minst 10 centimeter ovanför mannens fotbeklädnad. Gunnarsson bar mordkvällen ett par gråa tätt åtsittande kängor som gick cirka 10 cm upp på vaderna. Dessa kängor snöras inte högre än ett par vanliga skor varvid de tätt åtsittande jeansen kan hänga upp sig på kängskaften.
Ett av de andra vittnena säger helt spontant innan hon ens sett fotot på jackorna att hon tror den flyende mannens rock var försedd med kapuschong med en pälskrage (stämmer med Gunnarssons rock) Hon kan inte heller förklara varför den flyende mannen nästan saknade hals och därav fick ett litet huvud i förhållande till kroppen (vilket senare vid rekonstruktion visade sig stämma när Gunnarssons rock testades och iakttogs bakifrån).
KOMMANDE ARTIKEL:FLYKTVÄGEN SOM STÄMMER
Anders Leopold