ANTALET FATTIGPENSIONÄRER ÖKAR I SVERIGE OCH DET BÄDDAR FÖR ETT PENSIONÄRSUPPROR INFÖR VALET 2018

Av Anders Leopold

Jag känner vrede när jag tar del av Stockholms stadsmissions rapport till våra politiker i Riksdagen.
I huvudstaden växer en ny grupp hemlösa pensionärer vars pension inte ens räcker till det mest nödvändiga.
Hur kunde det bli så här i välfärdens Sverige?
I de flosklerkryddade talen i Almedalens politiska cirkus lär inte ens ordet pensionär ha nämnts. Det var alldeles för långt till valet.
Antalet pensionärer som lever under EU:s fattigdomsgräns har nästan fördubblats sedan 2006. Bland dem finns drygt 150 000 kvinnor vars situation har blivit allt värre.
Begreppet fattigpensionär är inte vackert, men en realitet i Sverige 2016. Det är en skam!
För deras skull och på allvar tvinga fram ett rättvisare pensionssystem finns bara en väg att gå:
ATT, om inte pensionärernas krav på ett förändrat pensionssystem, vilket för nuvarande och blivande pensionärer bidrar till en ekonomiskt tryggad ålderdom, garanterat tillgodoses, beröva dem röster vid valet 2018 vilka i stället läggs på pensionärernas eget politiska parti, SPI Välfärden, som med stöd av folkrörelsens PRO kan få egna representanter i kommuner och riksdag där de är beredda att slåss för en förändring.
   Jag vill gärna se detta som ett pensionärsuppror inför valet 2018.
Allt fler pensionärer söker sig till Stadsmissionens äldrecenter på Kungsholmen i Stockholm. Det är människor som levt ett rättfärdigt liv, men som nu har så låg pension att de inte klarar hyra, sjukvård och mat.
-Det är beklämmande. Jag har jobbat med äldre i flera år, men det här jag inte sett förut, säger Ann-Chi Svensson, äldreombud på Stadsmissionen.
Marika Markovits är direktör på Stockholms Stadsmission. Hon säger:
-Under lång tid har värdet av pensionerna urholkats och det gör att vi ser allt fler pensionärer som inte har råd med hyra och mat. De hänvisas till härbärgen, men där är majoriteten missbrukare. Det är ingen plats för äldre.
Så läser jag något häpnadsväckande, så tillrättalagt att man skulle kunna tro att politikerna ligger bakom.
Den brittiska kapitalförvaltaren Natixis Global Asset Mangement (NGAM), som jämfört 43 länders förmåga att möta pensionärernas behov, rankar Sverige som det femte bästa landet i världen att pensionera sig i!
I och för sig borde väl det då säga något om hur illa ställt det är i de andra länderna.
Men följande bevisar att deras beräkningar är fullständigt snedvridna, kanske orsakade av information de fått från banker och finansinstitut som utgår från pensionärer med feta bankkonton, för sådana finns faktiskt också i Sverige, kanske i större antal än i andra länder:
För det första har vi alltså den rådande situationen i Sverige med stigande antal fattigpensionärer, och ändå en femteplacering! Då borde det givetvis vara värre i Tyskland som ligger på sjunde plats. Men icke.
En god vän till mig som är tysk pensionär berättar följande:
– I Tyskland betalar vi pensionärer 17 procent mindre i skatt än löntagarna. Doktorn kostar inget och inte heller medicinen. Glasen i glasögonen är gratis men bågen får vi själva betala. Man gör bedömningen att ögonen tillhör kroppen liksom tänderna, därför är även tandläkaren gratis.
Där ligger vi uppriktigt sagt i lä. I Sverige sänktes pensionerna 2014 med 2,7 procent, en tillbakagång till 2008. Under samma tid ökade lönerna med drygt 15 procent. I Sverige är det snudd på vit käpp i stället för glasögon för de sämst ställda. Kostnaderna för tandvård är en ekonomisk omöjlighet för många.
I det nuvarande pensionssystemet finns också en skriande orättvisa i förhållandet mellan mäns och kvinnors pensioner. Enligt en analys av regeringens s k Pensionsgrupp framgår det att kvinnor i genomsnitt har 30 procent mindre pension än män. Sanningen finns alltså på den nuvarande regeringens bord och borde uppfattas som en varningssignal.
Etta på NGAM:s lista ligger Norge, där jag vistas under sommaren. Landet med omkring 700 miljarder i sin oljefond, har löner som överstiger de flesta i Europa liksom priserna och pensioner vi bara kan drömma om. Norska pensionärer betalar 29 procent i skatt och som grädde på moset får de en skattefri månad i december. Om de hade betalat skatt i tolv månader hade skatten varit högre, men man har förhandlat sig fram till ett sorts tvångssparande som får julstjärnorna att glittra lite extra.
När det gäller pensionens värde har man i Norge en sorts trygghetsuppgörelse som innebär att Pensjonistförbundet och Funksjonshemmedes organisation har ”löneförhandlingar” med regeringen för att få pensionen uppgraderad i takt med lönehöjningarna. Däremot har priserna stigit så högt att det blivit en ”kjöpekraftsnedgang” för ålderspensionärerna de senaste två åren och där gror missnöjet.
Trots kanske världens stabilaste ekonomi brister det i det sociala nätverket, sjukvård och tandvård är, tvärt emot vad man skulle kunna tro, en tung kostnad för pensionärerna till skillnad från i flera europeiska länder, inte bara Tyskland utan t ex också Spanien (inte med på tio-i-topp-listan) där ett läkarbesök är gratis och medicinen, som för pensionärer tidigare var fri, ändå bara kostar en bråkdel av vad den gör i Sverige och Norge.
Visst är det den urspårade invandringspolitiken som urholkar landets sociala ekonomi och får pensionärerna att se rött. Den senaste uppgiften, som kommer från Bert Carlsson (viss reservation, alltså) och tidigare missnöjespolitiker och stor nöjesmiljonär, i en debattartikel i Svenska Dagbladet, att kostnaderna för ensamkommande ungdomar nästa år kan komma upp till vad det svenska försvaret kostar, ofattbara 40 miljarder kronor!
Sannolikt blir det ett kaotiskt val 2018 med tanke på hela invandringsproblematiken och då är de etablerade partierna som mest sårbara. Hur ska då Sveriges pensionärer agera för att få en förändring till stånd? Omkring 400 000 pensionärer känner trygghet i folkrörelsens PRO. Där kan man lufta sitt missnöje men har inte den politiska plattformen som krävs för att direkt utmana de styrande i kommuner och riksdag.
Så har vi växande SPI Välfärden, som är Sveriges enda politiska pensionärsparti med ett klart utstakat partiprogram, inte bara till förmån för pensionärerna utan hela det svenska folket. Gemensamt skulle PRO och SPI bli en kraftfull och viktig maktfaktor i en framtida svensk politik när det gäller välfärden och en social förbättring för de yngre och de äldre i samhället.

I have a dream

I have a dream
att i morgon få vakna upp och på morgonnyheterna i TV få se och höra Frankrikes president Francois Hollande stå i talarstolen efter den vidriga massakern i Nice och deklarera inför världen:
”Nu är det nog! Vi har inte längre något att vinna i det krig vi för i länder där vi trodde att vi skulle befria människor från förtryck. Nu är många av dessa döda och andra på flykt. Flera av deras städer är ödelagda. Det är också en död som spridit sig till vårt eget land.
Jag inser efter denna tredje terrorattack på ett halvår mot vårt Frankrike, att vi som försökt bekämpa terrorn ställs mot människor som slåss för sin frihet eller av fanatisk religiositet icke kan besegras. Därför led vi ett historiskt nederlag i  Vietnam.
Det är först när människorna får sin frihet och ostörda under eget styre kan utveckla sin politik och religiositet vi kan åstadkomma fred. Vår uppgift blir därför i framtiden att försvara oss mot angrepp mot vår tro och vår frihet. Ingenting annat.
Jag har nu genom krigsministeriet beordrat att hemkalla samtliga stridande förband i Syrien, Libanon och Afrika. Det är nu dessa länders folk och politiker som får lösa sina inrikes problem. Vi är redo att ge dem stöd den dag de gjort sig förtjänta av det.  Vive la France!”