MORDET PÅ OLOF PALME-AV ANDERS LEOPOLD-DEL 4-”Det är bekräftat att det primära målet för operationen ska vara ´OP´… Övervakning av operationen kommer att stå under kontroll av Bryssel i samarbete med Paris, Bonn och The Upsala Group”.

När Craig Williamson återvände till Sydafrika efter att än en gång ha ”flytt” hyllades han som en hjälte. I stort uppslagna artiklar i sydafrikansk press skröt han över hur han stulit flera miljoner ur IUEF:s kassa vilket lamslagit fienden ANC:s verksamhet. Det mesta var svenska biståndsmedel. Och det gick till så att checkarna verkligen skickades till fackföreningar och enskilda ANC-ledare. Men på vägen plockades de bort av agenter som hade kontroll över mottagarna. De löstes in och placerade på BOSS konton. Skälet till att det inte upptäcktes i tid var helt enkelt att det kom tackbrev från Sydafrika – författade av säkerhetstjänstens medarbetare.
En stor del av pengarna användes till att köpa in en farm nära Pretoria där general Johan Coetzee inrättade högkvarteret för BOSS. Så stor hade Williamson blivit att hans lyckade spionverksamhet, som kallats Operation Daisy, också gav farmen samma namn. Därtill befordrades han till major. Här var också BOSS grymmaste avdelning förlagd, Section A. Den leddes av den hänsynslöse Dries Goosen som gav order om tortyren av Steve Biko. I närheten låg Vlakplaas byggnad där Biko och ett stort antal ANC-kämpar torterades till döds.
Craig Williamson var nu ett namn och hans röst hördes. Han skrev 1981 i polistidningen Servamus att Sydafrika står inför en revolutionär framryckning som kan vålla fullständigt kaos:
”Därför är det rätta svaret hemliga operationer mot fienden där man använder många av de operationella tricks som de kommunistiska rervolutionärerna själva använt.”
Graig Williamson nekade till all inblandning i mordet på Olof Palme. Han påstod att han inte hade varit i Sverige sedan 1978. Och hans företag Longreach bildades 17 april 1986, efter mordet på Olof Palme, och registrerades på Williamson och hans medarbetare Mike Irwin.
Den förvillande uppgiften bidrog delvis till att Sydafrikaspåret ur de svenska utredarnas synvinkel svalnade. Vad man inte fick klart för sig var att det sedan slutet av 70-talet funnits en organisation med kodnamnet ”Operation Long Reach”, namngivet och lett av Craig Williamson. Det är detta Long Reach som förekommer i den militära underrättelsetjänstens dokument 1985 och som alltså genomförde attentatet.
De Wet Potgieter skriver:
-Tyvärr har nästan alla Long Reach egna dokument förstörts. Mycket hemligt material rensades bort före maktskiftet 1994.
-Huvuduppgiften var att spionera på anti-apartheidrörelser i Europa. Men Long Reach begick en rad brott, flera mord med Williamson som organisatör, inbrott och sprängning av ANC-lokaler i bl a London.
-Long Reach var en oberoende privat organisation som ägdes av Williamson vilken rapporterade direkt till president PW Botha. Kärnan bestod av agenter och underrättelseexperter som plockades från elitsoldater inom Rhodesian SAS, Selous Scouts och från säkerhetstjänster i Europa.
Det Longreach som registrerades på Jersey i april 1986 arbetade helt öppet med säkerhetsfrågor och riskanalyser. En täckmantel för att skyla över den tidigare verksamheten. Något som man uppenbarligen lyckades med.
***UITERS GEHEIM – MEMORANDUM AAN: DIE BESTUURENDE DIREKTEUR, LONG REACH – RIGLYNE VIR DIE UITVOERING VAN OPERASIE ”SLINGERVEL”
Kommentar:
Detta är svar på Craig Wiliamsons brev. Daterat 22 november 1985, alltså två dagar efter Williamsons önskan om att få klarhet i vissa saker.
Det är riktat till ”direktören för Long Reach”, alltså Williamson. Man har från högsta ort godkänt operationen som ska genomföras vid det planerade anti-apartheidmötet i Stockholm 1986. Lämplig personal kommer att knytas till Long Reach under hela operationen.
Och här kommer nu Uppsalagruppen in i bilden:
The surveillance operation that will be needed, will be under the control of Brussels, with the cooperation of Paris, Bonn and the ”Uppsala Group”.
Svenska: ”Övervakning av operationen kommer att behövas, den kommer att vara under kontroll av Bryssel i samarbete med Paris, Bonn och Uppsalagruppen.”
Detta skulle alltså betyda att Uppsalagruppen var aktiv in i det sista. Det ska visa sig att den sannolikt gav Williamsons mordpatrull information om Olof Palmes rörelse under veckan efter anti-apartheidmötet då den starka övervakningen hindrat den från att agera.
Det är känt i andra sammanhang att just Bonn och Brüssel var centraler för apartheidregimens aktiviteter i Europa.
NI:s (National Intelligence) representant i Bonn skulle skaffa fram ”the hardware”, alltså tänkbart mordvapen.
The Operator to be attached will be made available immediately for intensiv training and similar weapon for training will be available from NI HQ. The Operator will be deployed in the operational area, at the last moment to ensure maximum personal security.
Svenska: ”Operatören kommer att göras tillgänglig omedelbart för intensiv träning och liknande vapen för utbildning kommer att finnas tillgänglig från NI HQ. Operatören kommer att placeras ut i verksamhetsområdet i sista stund för maximal personlig säkerhet.”
Om de handskrivna anteckningarna på sidan 2 i dokumentet mer eller mindre är bevis för dokumentets äkthet har man anledning att även ta detta på fullt allvar hur ”James Bond”-likt det än kan vara.
Williamson får nu veta att kodnamnet för operationen är Slingervel. Och därefter:
It is confirmed that the primary target for the operation would be ”OP”
Svenska: ”Det är bekräftat att det primära målet för operationen ska vara ”OP”.
OP är alltså Olof Palme. Uttrycket ”primära målet” är intressant. De Wet Potgieter har i sin bok Total Onslaught citerat ur Sannings- och försoningskommissionens rapport, baserad på vittnesmål från personer som sannolikt efter information från Sverige i januari 1985 om anti-apartheidmötet i Stockholm ett år senare, dragit vissa slutsatser:
Det antogs att sydafrikaner var intresserade av att placera agenter på mötet, kanske till och med en mordpatrull. Craig Williamson, som var väl bekant med Stockholm, var utan tvekan inblandad. Då man kunde räkna med ett extremt stort säkerthetspådrag skulle det bli lätt att övervaka Tambos och Mbekis och de andras förflyttning i området.
Så här tidigt talades det tydligen i huvudsak om de båda ANC-ledarna. Detta är alltså tagit ur en rapport från Sanningskommissionen. Olof Palmes och Sveriges kraftfulla agerande mot apartheidregimen under 1985 förändrade bilden och även om Tambo och Mbekis var tänkbara mål för en mordpatrull blev nu Palme ”det primära, huvudsakliga målet”.
Du kan läsa de sydafrikanska dokumenten här:
http://www.leopoldreport.com/LRsajt100.html
http://www.leopoldreport.com/LRsajt101.html

Annonser

MORDET PÅ OLOF PALME – DEL 3 – BREVET SOM BEVISAR ATT WILIAMSON ARRANGERADE ATTENTATET – AV ANDERS LEOPOLD

Under de tre år Craig Williamson infiltrerade IUEF besökte han ofta Sverige. Han lärde känna svenskarna och deras vanor och inte minst Stockholm vilket han kom att ha nytta av. Och svenskarna lärde sig känna igen den jovialiske Fat Mans jättelika uppenbarelse.
Via IUEF var Williamson på väg att ta sig rakt in i ANC:s verksamhet. Hans rapporter hem till Coetzee, vilka gick vidare till president PW Botha och säkerhetsrådet, fick dem att jubla. Kulmen kom då han rapporterade att medborgarrättskämpen Steve Biko och ANC:s exilledare Oliver Tambo skulle bilda gemensam motståndfront. Kort efter den rapporten greps Steve Biko och torterades till döds.
Det gav eko i hela världen och det var troligen detta som ledde till att en engelsk tidning rapporterade att IUEF hade en sydafrikansk spion i sin verksamhet. Det var graverande nog. Det pekade direkt ut Williamson. Han tog första möjliga plan hem till Pretoria.
Journalisten Anders Hasselbohm redogjorde i en artikelserie i tidningen Vi 16 mars 1995 för att Eriksson hotats om han röjde Williamsons identitet. Enligt Hasselbohm återkom Williamson till Schweiz några veckor senare och då i sällskap med sin chef general Coetzee. De möttes på en krog i Zürich och Coetzee hotade Eriksson med att om han inte skyddade Williamson en kort tid tills denne avslutat ett viktigt uppdrag skulle Erikssons familj drabbas av obehagligheter. Detta gällde även svenska ledare för socialdemokraterna. Lars-Gunnar Eriksson bad om betänktetid och återvände till Sverige.
Enligt Hasselbohm har Eriksson för närstående berättat att han efter detta vid flera tillfällen och fram till 1987 hotades av Craig Williamson. Hasselbohm skriver:
”Hans hustru bekräftar att maken bland annat mottog ett radiosamtal från ett fartyg i vilket han fick order att komma till Williamson i Sydafrika: ´Och du vet vad Craig är kapabel att göra om du inte gör som han säger.´Pierre Schori och Mats Hellström förblev, enligt Erikssons hustru, Lars-Gunnar Erikssons allra närmaste vänner fram till julen 1990 då han dog i en hjärtattack. Till sin död var Lars-Gunnar Eriksson övertygad om att Sydafrika låg bakom mordet på statsminister Olof Palme.”
*** BY COURIER – TOP SECRET – LONG REACH, 20 NOVEMBER 1985 – REGARDING THE PROPOSED ACTION AGAINST THE ENEMIES OF THE STATE IN EUROPÉ
Kommentar:
Det här brevet har skrivits av chefen för LONG REACH major Craig Williamson.
Enligt uppgift i dokumentet OPERATION DEEP SEARCH befann han sig i Stockholm ”the night of 28 Februari 1986” tillsammans med bl a andra den utpekade operatören – eventuellt gärningsmannen – Roy Dary Allen.
Till detta ska läggas ett antal vittnesuppgifter från personer som sett den väldige, korpulente agenten i Stockholm vid tiden för antiapartheidmötet och den efterföljande mordveckan. En av dem som gjorde ett för en förundersökare förhastat uttalande var chefsåklagare Jan Danielsson som i TV 4 Nyheterna sa:
-Att han befann sig i Sverige kan jag bekräfta. Det vet vi att han gjorde.
Det här brevet från Williamson till MI:s chef, amiral Dries Putter, med svar från Tolletjie Botha är spiken i kistan för Wiliamson och hans förnekande att han inte hade något med mordet på Olof Palme att göra.
Williamson har haft en muntlig genomgång med brigadgeneral Tolletjie Botha: verbal briefing by Brig. T. Botha. Men här finns vissa oklarheter. Det förekom i kontakterna mellan de olika grupperna inom politiken, militären och polisen att kommunikationen fördes både på afrikaans och engelska vilket ibland kunde vålla vissa problem. Här är problemet att Williamson vill få klarlagt om operationen ska kallas Slingervel, afrikaans, eller Slingshot, engelska.
Han har klart för sig att hans ”privata” organisation Long Reach ska ha ansvaret för operationen. Men vem ska föra befälet? Underförstått han själv. Williamson påpekar också att Long Reach har kvalificerad personal men vill gärna att man sänder över en operatör från Special Forces med erfarenhet från Europa. Han anser att operationen ska inledas andra veckan i december.
Enligt trovärdig källa skickades aldrig brev med beteckningen TOP SECRET per post eller fax. De överlämnades av säkerhetsskäl alltid av en kurir. Och längst upp till vänster står det också BY COURIER.
Du kan läsa de sydafrikanska dokumenten på
http://www.leopoldreport.com/LRsajt100.html
http://www.leopoldreport.com/LRsajt 101.html