Ett verk av diktaturers kreatur och satans mördare

30 år efter mordet på Olof Palme
En internationell konspiration som aktiverade den sydafrikanska mördarregimen och fick en svensk extremist att avlossa det dödande skottet

Jag har under de 30 år som jag som journalist engagerat mig i utredningen av mordet på Olof Palme publicerat min dåvarande ståndpunkt på http://www.leopoldreport.com  Den har baserats på uppgifter som vid olika tillfällen funnits tillgängliga. Mycket har tillkomligt, mycket har blivit inaktuellt. Nya fakta har dykt upp, tips från initierade källor har förändrat bilden. Tyvärr har det blivit så att det som gällde den ena dagen inte gjorde det nästa dag. Man hankar sig fram, men att förakta konspirationsteorier är helt fel, de måste finnas på vägen fram mot sanningen.
Jag har också nått fram till en slutpunkt i mitt sökande efter svaren Varför? Vilka? Vem? och redovisar den i min bok och håller mig så gott det går mest till fakta, inte till gissningar och troende som många kastar ur sig utan att ha tillgång till dessa.
Den väg jag ser fram till skotten på Sveavägen kan du läsa om på http://www.leopoldreport.com och i min e-bok ”Jag sköt Olof Palme” och själv ta ställning till vem som sköt Olof Palme. Jag trodde aldrig han var kapabel att klara av det. Nu vet jag att han både hade styrka, mod och galenskap för att göra det: Åke Lennart Victor Gunnarsson sköt Olof Palme.
För mig är det nu Case closed!
Här får du veta bakgrunden till mitt ställningstagande.

Den 28 februari för 30 år sedan sköts Sveriges statsminister Olof Palme, tillika fredsmäklare i kriget Iran-Irak, ner på öppen gata i centrala Stockholm.
Chockad men med alla taggar ute inledde jag redan dagen efter en journalistisk verksamhet helt inriktad på att söka svar på frågorna: Varför? och givetvis: Vem eller vilka?
Jag var då reporter på Expressen sedan 11 år efter 13 år på Aftonbladet.
Ett skäl till min starka reaktion var inte bara delaktighet i den nationella chocken över att vår statsminister mördats mitt ute på stan i Stockholm – utan den omedelbara hämndkänslan att vilja slå tillbaka mot de skurkar som berövat oss en människa som jag anser hade både styrkan och hjärtat att bidra till en bättre värld.
    De sydafrikanska dokument som Leopold Report publicerar ger sammantaget en odiskutabel bild av sanningen bakom arpartheidregimens planläggning och genomförande av mordet.
I min bok ”Jag sköt Olof Palme”, publicerad som e-book i november 2015 på

http://www.amazon.com/dp/B018OHXK4I

presenterar jag ett material som i vissa viktiga delar aldrig offentliggjorts. Jag låter läsaren ta ställning till om Åke Lennart Victor Gunnarsson, den så kallade 33-åringen, på grund av omständigheterna avlossade det dödande skottet. Något han själv avslöjade inför två olika vittnen innan han själv mördades den 3 december 1993 i North Dakota

   Jag kan också efter en omfattande research visa att denna aktion var resultatet av en internationell konspiration med rötterna i USA:s adiminstration och säkerhetstjänster. Beviset för detta lägger vi fram i vår artikelserie om bl a de professionella informationssvindlarna. Deras roll avslöjas i Granskningskommissionens (GK) betänkande 1999 och blir därmed beviset på en konspiration.

De tre informationssvindlarna professor Robert Harkavy, vapenhandlare William Herrmann och litteraturprofessorn Oswald LeWinter tar stor plats i GK:s rapport och kan spåras rakt bakåt till den amerikanska underrättelsetjänsten. Deras uppdrag var med säkerhet att med desinformation sabotera mordutredningen.

Bakom attentatet mot Olof Palme låg utan minsta tvekan ett omfattande samarbete mellan flera underrättelsetjänster – framförallt i Chile och Sydafrika – och organisationer och institutioner som styrdes av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Men också av en gruppering i Sverige, i sydafrikadokumenten kallad ”The Upsala group”, som enligt uppgifter i flera olika dokument försåg den sydafrikanska militära underrättelsetjänsten med uppgifter om Olof Palme och det stora antiapartheidmötet som hölls i Folkes hus i Stockholm en vecka före mordet.

Det kan vara svårt att ur en professionellt sammansatt grupp urskillja en gärningsman. Han kan vara avsedd som ett redskap eller ”a scapegoat” som den nationella polisen fångar in. Kanske en extremist som under stark påverkan och med asssistans genomför handlingen. Det är också den tydliga bilden av Gunnarssons medverkan.

Leopold Report publicerar ett manifest författat av Viktor Gunnarsson 1987 som refuserades av Bonniers förlag. Jag skrev ett brev till Gunnarsson och erbjöd mig att skriva hans bok. Han svarade att han själv författade en bok i vilken han skulle berätta allt. Nej, där finns inte ett erkännande men mellan raderna kan man urskilja både skuldkänslor och ånger.

   Victor Gunnarsson blev indragen i utredningen av mordet på Olof Palme som misstänkt gärningsman. Två förundersökningar påbörjades och lades ned. Under två års tid vid olika tidpunkter utsattes han för telefonavlyssning och fick sitt pass indraget.

Den 2 augusti 1989 avfördes han helt från mordutredningen. Då hade den tungt kriminellt belastade 40-årige Christer Pettersson dömts till livstids fängelse som skyldig till mordet på Sveriges statsminister. Men han friades i hovrätten och högsta domstolen vägrade att ge honom resning. Så var man tillbaka på ruta ett. Vem sköt Olof Palme?

Gunnarssons medverkan ifrågasattes inte från början av spaningsledningen. Men han avfördes därför att man tvivlade på att han var kapabel att genomföra attentatet som gärningsman. Både mordkommissionens chef Arne Irvell och den första chefsåklagaren i det här ärendet, Anders Helin, sa till mig att de var ganska säkra på att han medverkat.

  Det de inte gjorde i utredningen var att ta del av hans galna manifest – som jag förfogat över i snart 30 år och 1988 kopierade och sände över till Palmegruppen och publicerade först 2015 på www.leopoldreport.com/manifest.html – och ställa detta mot vittnesmålen, 30 timmars förhör med Gunnarsson  och de faktiska omständigheterna på och kring mordplatsen. Och inte minst de anonyma hotelsebrev han bevisligen skrev riktade mot flera ledande socialdomokratiska politiker i vilka han fritar ”33-åringen”. Det är den kombinationen jag gjort, vilken visar att Gunnarsson var tillräckligt galen, hade ett inneboende hat mot Palme och socialdemokraterna, såg sig som en befriare och hjälte när ”förrädaren” Palme nu skulle stoppas i sina försök att leda Sovjetkommunismen in i Västeuropa, för att genomföra det han för flera vittnen berättat: mörda Palme. Dessutom i USA för två vittnen erkänt att han sköt Sveriges premiärminister.

Jo, han hade både modet och styrkan att i verkligheten uppträda som sin idol Clint Eastwood och på grund av omständigheterna bli Palmes baneman. Mitt material är inte gissningar och spekulationer i särskilt hög grad. Jag har varit ytterst noga med att lämna över fakta – bl a de viktigaste vittnesmålen från mordplatsen och timmarna efter mordet där signalement och annat pekar ut Gunnarsson – till läsaren för ett slutligt ställningstagande, kanske som en sorts jurymedlem: skyldig eller inte skyldig? Om detta kan du läsa i min e-book som inte kostar mer än 8 dollar på

 www.amazon.com/dp/B018OHXK4I

Trots att jag inte var politisk journalist – eller rättare: trots att jag var journalist – hade vi privat vid sidan om politik och journalistik blivit vänner och träffades när tillfälle gavs över ett glas konjak. Jag kände mig hedrad av att vara en av de journalister som fanns i den grå zonen kring Palme och som han öppet kunde föra ett resonemang med utan att riskera att dagen efter få läsa om det på en kvällstidnings löpsedel. Detta bidrog också till att förstärka den ilska och bitterhet jag kände och fortfarande känner över att maktgalna män gavs möjlighet att tysta en man som med demokratiska medel bekämpade ”dessa diktaturers kreatur och satans mördare” – för att använda Olof Palmes egna ord. För så här är det – det är min absoluta övertygelse efter att i 30 år på olika sätt aktivt grävt kring mordet och följt utredningen:

   Olof Palme mördades därför att han avsåg att inför sin uppdragsgivare FN avslöja USA:s drog- och vapenhandel med Iran – det som blev den s k Iran-Contras-affären. Sannolikt fick han vetskap om den amerikanska säkerhetstjänsten CIA:s smutsiga hantering sedan han vägrat att låta USA få använda den svenska vapentillverkaren Bofors legala vapenrout. Attentatet i Stockholm möjliggjordes genom ett samarbete mellan maktgalna ledare för världens största ”demokrati” USA och de båda fasciststaterna Chile och Sydafrika. Motivbilden förstärks av att Palme var en högröstad auktoritet inom världspolitiken när det gällde att fördöma Pinochets blodbesudlade militärdiktatur och Sydafrikas lika blodiga apartheidpolitik.
Man kan också säga att motivet för USA att få bort Palme var hans vilja att skapa en kärnvapenfri zon i Norden. Det skulle äventyra västmakternas strategiska upplägg och t ex få Danmark och Norge att lämna Nato. Det skulle fullständig förändra styrkeförhållandena i Västeuropa.

   Om USA:s drog- och vapenhandel
avslöjats av Olof Palme i FN kring årsskiftet 1985 -86, egentligen ett självständigt illegalt agerande av CIA under chefen William Casey och vicepresident George Bush, hade denna monumentala världsskandal inte bara sänkt Reagan-administrationen utan också satt stopp för Irans s k heliga krig och gett segern till Irak och Saddam Hussein.
Det går att förstärka motivbilden ytterligare – men visst räcker det här. Fredsmäklaren Olof Palme med stor inblick i Iran/Irak-kriget, måste till varje pris bort – och vi vet i dag att när han väl undanröjts tilltog de illegala vapenaffärerna med Iran. Iranierna betalade bl a i droger som sedan via CIA:s spindelnät såldes till ungdomar i USA. Pengarna som kom från knark- och vapenförsäljningen användes bl a för att beväpna Contras-rebellerna i deras kamp mot Sandinist – kommunisterna för att ta tillbaka Nicaragua. Allt ekonomiskt och militärt stöd till Contras hade förbjudits av kongressen och då gick man den här omvägen. Skälet till att vapenhandeln fortsatte sedan gisslan släppts när Ronald Reagan installerades i januari 1981 var ren utpressning från de muslimska extremiströrelserna. USA hade gått i en fälla. Ett avslöjande hade krossat Reagan-administrationen. Nu fick man betala – och FN:s fredsmäklare Olof Palme utgjorde ett starkt hot.

   I sin iver att legalisera de olagliga vapenleveranserna tog den drivande kraften bakom den illegala verksamheten, Oliver North, enligt bl a ett CIA-vittne, Gene Tatum, kontakt med Sveriges statsminister Olof Palme med en begäran att få tillgång till boforsrouterna och därmed de s k användarcertifikaten. Bofors använde sig också av en illegal väg som stoppats av Palme. Men North begick misstaget att tro att den svenska regeringen var helt införstådd med Bofors agerande, både legalt och illegalt.
När Palme, enligt Tatum, fick frågan sade han inte bara nej utan meddelade att han skulle avlägga en rapport till sin uppdragsgivare, FN.
Hör Tatum berätta i en radiointervju i Los Angeles den 14 juli 1997 om mordet på Olof Palme initierat av vicepresident George H W Bush och hans hemliga mordkommande OSG 3. Intervjun är på 1 timma och 14 minuter och ger hela bakgrunden som ledde fram till Iran-Contras-skandalen.

   När avslöjandet kom först hösten 1986, ett drygt halvår efter mordet på Palme, hade Reagan-administrationen redan fällt ut sina fallskärmar och vidtagit lämpliga åtgärder. Många av de som skulle kunna ha vittnat i det som sedan blev Iran-Contras-affären (Irangate) – inte minst Olof Palme – hade drabbats av trafikolyckor, flyghaveri, ”hjärtinfarkt” eller begått ”självmord”.
   Om allt detta finns praktiskt taget ingenting i Palmeutredningen.
Landshövding Lars-Eric Ericsson, som tog över Granskningskommissionen efter exhövdingen Sigvard Marjasin, framförde skarp kritik mot Palmeutredningen när betänkandet lades fram 1999:
-Det finns internationella spår som aldrig har utretts ordentligt. Bl a vapenhandeln och Bofors affärer och Palmes roll som medlare i kriget Iran-Irak. Det är förvånande att arbete inom rättsväsendet kan bedrivas på det här sättet särskilt när det gäller mordet på Sveriges statsminister.

I Chile satt diktatorn Agosto Pinochet och gjorde allt för att förhindra en gryende demokratiseringsprocess. Olof Palme var en av ledarna i världen som stöttade denna process ledd av den chilenske oppositionsledaren, kristdemokraten Gabriel Valdes, som besökt Palme i Stockholm en månad före mordet.

I Sydafrika satt den blodbesudlade presidenten PW Botha och svor ve och förbannelse över Olof Palme som började få en hel värld med sig i kampen mot apartheid och genomförandet av en blockad mot sydafrikanska varor.

Det är alltså min absoluta övertygelse att här förekom ett samarbete som mynnade ut i att apartheidregimen tog initiativet till att neutralisera Palme – att helt enkelt tysta honom.

   Det som bidrog till att få Palmeutredningen att falla sönder och samman svarade dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro för.

Han och några kollegor besökte FBI i USA för att framställa en s k gärningsmannaprofil. För att experterna skulle kunna komponera den krävdes korrekt information om Palmes situation. Det häpnadsväckande var att Ölvebro helt missledde FBI:s experter med att konstatera att det inte fanns någon uttalad hotbild mot Palme vid tiden för mordet. Senare fastslog en av experterna, Robert Ressler, att informationen de fick var anpassad till en ensam missanpassad gärningsman. En Christer Pettersson alltså.

Profilexperten Gregg McCrary sa i en intervju med TV:s Lars Borgnäs om sitt inledande samtal med de svenska besökarna från Palmegruppen:
-Ja, de sa att det inte pågått något som var politiskt kontroversiellt just då. Det skapade en plattform för vår bedömning att det då i stället rörde sig om en ensam gärningsman, en mentalt störd enstöring.

    Så spräckte Ölvebro det som kanske kunde ha lett fram till spaningsarbete på det internationella planet. Hans bedömning och information var ju sanslös. Detta var den faktiska situationen::
* Palmehatet var väl utvecklat vid den här tiden med flera extremgrupper i Sverige och utomlands (EAP) som en gång för alla ville ha bort Palme.
* Palme skulle besöka Sovjet i april. Det om något kan ha fått sinnet att rinna över hos någon av dessa personer.
* En grupp sjöofficerare protesterade offentligt mycket skarpt mot att Palme ”försvarade” Sovjets u-båtskränkningar (vilket kunde ha fått en av dem att dra tjänstevapnet).
* Medlaruppdraget Iran-Irak var inne i ett mycket känsligt läge och Palme hade stoppat en eller flera av Bofors illegala vapenleveranser med Iran som slutstation vilket direkt kunde ha utgjort ett hot fr&aringn ayatollorna.
* En månad före mordet uppsöktes Palme i Stockholm av Gabriel Valdes, den chilenska oppositionens ledare mot juntan. Samtalet gällde det förestående parlamentarikermötet i Chile, första steget mot demokrati. Palme var i högsta grad involverad i propagandan mot Pinochet och dennes bödlar. Hans stod också under dödshot av den chilenska juntan sedan 1976 – se www.leopoldreport.com/FN.html
* Veckan före mordet deltog Palme i ett stort anti-apartheidmöte i Folkets hus i Stockholm tillsammans med ANC-ledaren Oliver Tambo där han i skarpa ordalag fördömde den sydafrikanska apartheidregimen. Enligt den dokumentation som Leopold Report nu publicerar kände den sydafrikanska underrättelsetjänsten med hjälp av en svensk grupp i Uppsala till allt om mötet redan i januari 1985. Olika källor pekade också ut den sydafrikanske superspionen och kallblodige mördaren Craig Williamsson som organisatör bakom mordet. Detta framgår också av dokumenten.

Jag har under de 30 år som gått publicerat min dåvarande ståndpunkt på Leopold Report. Den har baserats på uppgifter som vid olika tillfällen funnits tillgängliga. Mycket har tillkomligt, mycket har blivit inaktuellt. Nya fakta har dykt upp, tips från initierade källor har förändrat bilden. Tyvärr har det blivit så att det som gällde den ena dagen inte gjorde det nästa dag. Man hankar sig fram, men att förakta konspirationsteorier är helt fel, de måste finnas på vägen fram mot sanningen.
Jag har också nått fram till en slutpunkt i mitt sökande efter svaren Varför? Vilka? Vem? och redovisar den i min bok och håller mig så gott det går mest till fakta, inte till gissningar och troende som många kastar ur sig utan att ha tillgång till dessa fakta.
Vägen fram till skotten på Sveavägen kan du läsa om på http://www.leopoldreport.com och i min e-bok ”Jag sköt Olof Palme” och själv ta ställning till vem som sköt Olof Palme. Jag trodde aldrig han var kapabel att klara av det. Nu vet jag att han både hade styrka, mod och galenskap för att göra det: Åke Lennart Victor Gunnarsson sköt Olof Palme.
Case closed!

Anders Leopold 30 år efter mordet på Olof Palme.

Annonser

Bojkotta försäkringsbolaget if!

Bojkotta försäkringsbolaget if!
I en bransch där människor mot  betalning ska få trygghet mot oväntade händelser i livet krävs av försäkringsbolagen både moral , medmänsklighet och anständighet. När ett försäkringsbolag agerar som if i det här fallet och ställer detta åt sidan, har man inte bara skadat branschen utan människors tro på att det går att få  köpa sig trygghet mot de faror som lurar på vägen genom livet. If:s agerande i det fall du här under kan ta del av saknar just dessa hörnstenar i försäkringsbranschen, därför uppmanas alla som läser detta, att bojkotta IF till dess ansvariga på detta försäkringsbolag öppet medger att man gjort en felbedömning av grövsta slag och korrigerar detta.
https://www.youtube.com/watch?v=SZ976dPlBoQ&feature=youtu.be

 

”Jag sköt Olof Palme” DU avgör om hans erkännande är lösningen på Palmemordet

http://www.amazon.com/dp/B018OHXK4I

Jag sköt Olof Palme”
Titeln på den här boken är han själv upphov till.
Åke Lennart Viktor Gunnarsson, kallad ”33-åringen”, anhållen en vecka som misstänkt gärningsman för mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986, mördades den 3 december 1993 i North Carolina, USA. Där berättade han kort före sin död vid två olika tillfällen för två personer, att han sköt Sveriges statsminister Olof Palme.
Jag kommer att återge förhören med dessa personer i sin helhet. De ger oss också en bild av Viktor Gunnarssons sista tid i livet i USA, sedan han 1991 efter flera mordhot mer eller mindre flytt från Sverige. Eller, som han själv skriver i det manifest han författade ett år efter mordet, och som jag återkommer till i olika sammanhang:

Själv har jag redan beslutat mig för att utvandra temporärt. Mitt principiella skäl: Polis, åtskilliga massmedia och en mindre del av befolkningen har skamfilat mitt personliga rykte så pass, att man i själva verket ödelagt mina chanser att avancera inom samhällsgemenskapen i Sverige.

Jag skriver direkt till dig som läsare. Jag vill gärna se dig i rollen som en sorts jurymedlem i det som borde ha blivit vår tids största brottmål. Du får då också se mig i åklagarens roll.
Du får ta del av utdrag ur 30 timmars hemligstämplade förhör med Gunnarsson, där han får möjlighet att komma med förklaringar och försvar.
Du får, ur ett urval av drygt etthundra i Palmeutredningen hemligstämplade vittnesmål och hans eget manifest, en klar bild av Viktor Gunnarssons uppriktiga skräck för sovjetkommunismens spridning in i Västeuropa, om hans avsky och hat mot socialismen, de styrande socialdemokraterna och framför allt Sveriges statsminister Olof Palme. Men du får också ta ställning till hans hätska politiska uttalanden och hans religiositet, som stod i stark kontrast mot hans flitiga biobesök, där han såg våldsfilmer med sina idoler Clint Eastwood, Sylvester Stallone och Eddie Murphy som hjältarna. Omvittnat var också hans tvära kast i humöret, från en glad och älskvärd människa till en svårkontrollerad ilsken och hotfull person.
Du får också med hans egna ord ta del av den världsbild han format genom flitigt läsande av böcker och utländska tidningar och omfattande resande. Hans språkkunskaper ansågs vara imponerande liksom hans kunskap om det världspolitiska spelet, i vilket ”han såg USA som ängeln och Sovjetunionen som djävulen”.
Du får läsa några hotfyllda anonyma brev, som jag bevisar att han författat, i vilka han fritar ”33-åringen” och hotar Sveriges justitieminister och två toppolitiker inom socialdemokratiska regeringen till livet.
Du får läsa och ta ställning till sydafrikanska dokument, som i min framställning visar att apartheidregimen planlade och genomförde mordet på Olof Palme i samarbete med den amerikanska underrättelsetjänsten CIA och en svensk extremistgrupp, i dokumenten i flera olika sammanhang kallad The Upsala Group, i vilken, enligt min slutsats, Viktor Gunnarsson ingick.
Viktor Gunnarsson får gå i svaromål i de bandade förhören, då hans försvarsadvokat ständigt var närvarande, och i sitt omfattande manifest. Slutligen får han bedyra sin oskuld i ett brev till Lisbet Palme.
Du får ta del av ett material i Sveriges största kriminalfall, där verkligheten i stora stycken överträffar dikten, som inte i rimlig omfattning utretts, utan för oss journalister och den allmänhet vi har ansvar att rapportera för, dolts under hemligstämpeln.
Du får därefter besvara den slutliga frågan:
Var det Åke Lennart Viktor Gunnarsson, som en följd av omständigheterna, avlossade det dödande skottet mot Sveriges statsminister Olof Palme i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan den 28 februari klockan 23.21.20?

http://www.amazon.com/dp/B018OHXK4I
leopoldreport@gmail.com

 

Palmemordet: Äntligen bevis på en statskontrollerad konspiration

Äntligen – efter 24 år – går det att bevisa att mordet på FN:s fredsmäklare i kriget Iran – Irak och Sveriges statsminister Olof Palme 28 februari 1986 var en konspiration – en amerikansk statsdirigerad konspiration. Och inte ett verk av en ensam förvirrad galning typ Christer Petterson.

Bevisen har funnits där hela tiden i Granskningskomissionens (GK) betänkade från 1999 men ingen har tidigare lagt det pussel som jag tillsammans med två utländska medarbetare, experter på underrättelsetjänsternas verksamhet sedan andra världskriget slut, efter ett par års research genomfört.

Jag är alltså en av få journalister som fortfarande orkar gräva i dyngan kring mordet Olof Palme. Mitt material har jag publicerat som reporter på Expressen och sedan på den egna websiten www.leopoldreport.com sedan 1998.

Nu går vi gemensamt ut med en artikelserie som även inom kort publiceras på engelska och i denna pekar vi ut och namnger tre professionella informationssvindlare – som levde ett osannolikt dubbelliv – vilka saboterade mordutredningen från 1990 – 1995. Deras omfattande desinformation och deras faktiska bakgrund, som leder till den amerikanska underrättelsetjänsten, är det avgörande beviset för vårt påstående.

Vi kan dokumentera att:

1.De ingick i en grupp som kände varandra och arbetade för ett gemensamt mål att sabotera mordutredningen med tre olika historier.

2.Vi kan koppla gruppen till amerikansk underrättelsetjänst.

3.De fick skydd av FBI när Palmeutredningen (PU) kom med sina förfrågningar om två av dem, och FBI gjorde sitt yttersta för att täcka över känd information och ljuga för PU.

4. Som desinformationsgrupp hade de uppdrag att hålla ut så länge som möjligt genom att störa PU.

5.Mycket tyder på att deras uppdragsgivare på förhand hade bestämt att de två som utpekade CIA som skyldigt till mordet när tiden var inne skulle avslöjas som bedragare och därmed höja tröskeln för fortsatta PU-efterforskningar mot CIA, och dessutom skapa oenighet inom PU.
 
GK ställde frågan: : ”Hur ska ett statsmannamord med misstänkt internationell bakgrund över huvud taget kunna utredas”? Kommissionen konstaterade att knappt någon utredning av CIA hade förekommit och ansåg att för att finna en eventuell operation ledd av t ex CIA måste man få en helt annan kraft- och kompetenssamling och en grundanalys som helt saknas i Palmeutredningen (GK sid 685-686). Det är den vi nu har genomfört.

Det tre informationssvindlarna som presenteras i artikelseriens inledning är:

Professor emeritus Robert  Harkavy.  Harkavy var professor vid Pennsylvania State University, ett av delstatens två största universitet. Hans bakgrund och arbete är så omfattande och imponerande att det med en gång framgick att det inte var en typisk lögnare och bedragare vi hade att göra med. Vad fick en man med så stort förtroende och så solida kunskaper att störa svenska myndigheter med desinformation?  Huvuduppslaget om professor Harkavy finns i GK på sidorna 504 – 508. Av det framgår det att han fick hålla på med sin verksamhet från januari 1990 till mars 1995.

Före detta vapenhandlaren William Herrmann. Han tar stor plats i mordutredningen. Han bedrev enligt GK sin informationssvindel mellan 1991 och 1993. Hans uppgifter till de svenska mordutredarna om sin sagolika militära karriär var en ren bluff. I själva verkat var han en av CIA:s viktigaste vapenhandlare i Iran/Contras-affären och CIA och FBI agerade så att han hölls borta från de uppmärksammade kongressförhören. När mordutredarna i Sverige försökte få information om William Herrmann blev svaret från FBI: ”Intet känt om William H” (GK sid 444).

Litteraturprofessorn och agenten Oswald LeWinter. Han levde ett osannolikt dubbelliv som professionell informationssvindlare, underrättelseagent och infiltratör under täcknamnen ”Y”, ”Razin”, ”Rasine”, ”Ibrahim Razin”.

Men han var (är) en rätt känd litteraturprofessor, diktare och författare bl a till boken ”Shakespear in Europe” . Han hade verkat som psykolog och sysslat med politik på toppnivå. Han blev från 1970 och några tiotal år framåt anlitad av CIA och FBI som agent för underrättelser, desinformation, provokation och infiltration i en lång rad operationer. Dessutom anlitades han för uppdrag inom det militära.

Oswald LeWinter är den informationssvindlare som gjort mest skada i Palmeutredningen. Till detta fick han från början till slut mycket god hjälp av FBI – så mycket att det framstår som avsiktligt sabotage mot mordutredningen.

En av de journalister som jagade LeWinter var tyska Der Spiegels Washington-korrespondent Martin Killian. Hösten 1988 fick han av tysk polis, som några år tidigare tillsammans med FBI samarbetat med LeWinter i en stor narkotikaaffär, besked om att LeWinter var agent för CIA, inte som fast anställd utan kontraktsagent.

I en TV-intervju 1988 med den amerikanske journalisten Robert Parry och Martin Killian om den spektakulära October Surprise-affären i samband med gisslandramat i Iran, sa LeWinter att han ”sagt något som var sant och något som inte var det”. En blandning av lögn och sanning som går att verifiera är också informationssvindelns grundprincip.

I vår utredning vill vi också göra det trovärdigt varför delar av den amerikanska underrättelsetjänsten just vid den här tidpunkten  valde att sätta igång ett angrepp på Palmeutredningen.

När detta är bevisat, kommer man att förstå att avsikten inte har varit att fria Christer Pettersson eller andra ensamma galningar. Det kommer också att framgå att det är dags att starta en ny Palmeutredning med all nödvändig expertis som öppet och ärligt kan samarbeta med amerikanska myndigheter för att bl a utnyttja informationssvindlarnas reella kunskaper om attentatet.

Pensionärsupproret: Nu är valfläsket serverat!

Ja, så har vi pensionärer nu serverats valfläsk från både höger och vänster. Statsminister Fredrik Reinfeldt upprepade envist i en kort, laddad debatt i SVT med oppositionsledaren Mona Sahlin: ”Vi har sänkt pensionerna tre gånger!” Men det är ju inte riktigt sant. Den tredje gången blir vid kommande årsskifte – om Reinfeldt fortfarande är statsminister. Men han är i jakten på pensionärsröster ute på minerad mark; det är inte antalet gånger skatten sänks utan med hur mycket som gäller. Självklart! Den finten går inte upprorsmakarna på.

Vänsteralliansen har strategiskt avvaktat med några konkreta löften till pensionärerna. Man ville gärna veta vad motståndarnas partiledarmöte i Huskvarna i lördags (27 mars 2010) skulle leda till. Nja, lite hade man viskat om. Ett löfte om en skattesänkning – kanske på omkring 3 miljarder.

Så kom det besked som egentligen inte skulle presenteras förrän vårpropositionen läggs fram i april. Högerallisansen tänkte sig väl en viss chockverkan; regeringen sätter in 5,5 miljarder kronor i skattesänkning på pensionerna från 1 januari 2011 genom höjning av grundavdraget.

Men hos vänsterallisansen låg man tydligen i beredskap. Beskedet utlöste Plan B: ”Nu går vi på kärnan i pensionärernas krav : samma skatt på pension och arbete!” Mona Sahlin avfyrade salvan direkt mot en något skakad moderatledare.
Det blir poäng på det – men vad är löftet värt?

Ylva Johansson (s) fick i SVT2:s ”Dina frågor – om pengar” på tisdagen (30 mars 2010) – en sådan där tuff Sverker Olofsson-fråga: ”Kommer ni att genomföra detta under en kommande mandatperiod!!!?”

Hon tvekade en aning för länge. Precis så länge att man förstod att löftet inte var genomtänkt. Att det var så färskt att vänsteralliansens strateger ännu inte hunnit formulera ett svar som skulle stävja pensionärsupproret.
”Det hoppas jag”, kom det sedan något ansträngt.
Olofsson släpper inte ett bytet direkt: ”Är det ganska säkert?”
”Jag vågar inte ställa ut ett löfte…”
Det var alltså inget löfte.

Och vad är högeralliansens löfte värt? Ingenting. Så här skrev statsrådsberedningen i sitt pressmeddelande när nyheten om stänkt skatt för pensionärerna basunerades ut:
”Förslaget innebär för en ensamstående pensionär med full garantipension, född 1937 eller tidigare, en skattesänkning på cirka 1.200 – 1.400 kronor per år beroende på vilken kommunalskatt man har.”
Det är lögnaktigt och ohederligt att presentera skattesänkningen på det sättet. Det handlar om en dryg hundralapp per månad. Samtidigt som pensionen sänks med ett par hundra kronor även nästa år. Och lägg till detta att lönerörelsen kommer att ge arbetstagarna påökt med ett par hundra kronor i månaden – efter skatt – och i stället utöka klyftan ytterligare. Till detta kommer att lönehöjningar oftast leder till prishöjningar och skapar en viss inflation. Vilket ytterligare sänker pensionärernas köpkraft.
Ylva Johansson sa till Sverker Olofsson:

”De som tjänar mest ska betala högre skatt. Nu är det de som tjänar sämts, pensionärerna, som betalar högsta skatten. Det är omoraliskt!”

På den punkten är vi ense.

Pensionärsuppror – mot sveket

Huka er i bänkera flickor och pojkar för nu laddar vi om!

Det känns lite som att dra revolvern och hota – men inte avlossa den. Ännu. Det kan ske på valdagen den 19 september. Vi – det är landets 1 777 000 pensionärer – har laddat med skarp ammunition: 450 000 förstagångsväljare. Som pensionärer. 450 000 unga, fräscha, medvetna, aktiva… you name it, 40-talister! Dom ställer vi längst fram i den armé som just nu mobiliseras mot landets två politiska block.

Nå, slut på den militanta allegorin. Grejen är den att för första gången i en valrörelse är den största gruppen på krigsstigen… ja, nu är jag där igen. Pensionärerna utgör drygt 25 procent av valmanskåren. Det är alltså den i särklass största gruppen. Och den har ett gemensamt intresse: pensionen.
Valet 2010 blir historiskt på så sätt att man kan konstatera att den största väljargruppen känner sig orättvist behandlad. Och undra på det. Pensionen sänks medan arbetare och tjänstemän genom sina arbetstagarorganisationer får löneökningar – och kanske ännu mer utmanande är att politikerna höjer sina arvoden. Och därtill: att inflationen som alltid blir en följd av löneökningarna försämrar pensionärens köpkraft.
Jasså, du som läste det här just nu hade inte en aning om denna orättvisa i den f d svenska folkhemsidyllen. En liten poäng i så fall: om inget förändras och om du får ha hälsan och livet i behåll några år till kan du räkna med samhällets tack för den tid som varit genom denna ekonomiska diskriminering… en åldersdiskriminering kanske låter rättare. Är inte det i lag förbjudet, förresten? Och ett litet tips för att försöka undvika detta: du behöver inte vara 65 år fyllda för att delta i pensionärsupproret.
Kan någon förklara hur socialdemokraterna förra året kunde slå sig ner vid förhandlingsbordet med sina argaste motståndare M, C, FP, KD och komma 100 procent överens om att pensionsutbetalningarna måste minskas nu när det är ekonomisk kris. För precis detta handlar pensionsöverenskommelsen om. De enades om ett följsamhetsindex som ger pensionärerna en avservärt lägre årlig procentuell uppräkning av pensionerna än vad löntagarna får.
Det här skulle betalas med en sänkning av pensionerna med fyra procent i år. Men aj då, man upptäckte att det var valår och att en sådan sänkning på en gång kunde väcka pensionärerna. Det var säkrast att dela upp sänkningen på flera år. Så nu sänks pensionerna varje år till och med 2014. Först 2015 är pensionerna tillbaka på dagens nivå. Någon har räknat ut att under dessa fyra år förlorar en pensionär med en pension på 12 000 kronor så mycket som 30 000 totalt.
Sänkningen av pensionerna är ett resultat av för lite pengar i AP-fonderna. För de som inte känner till det ska jag berätta att det kan vi tacka socialdemokraterna och f statsminister Göran Persson för. Persson gick hårt fram för att få ordning på ekonomin – och som vanligt kom pensionärerna i kläm. Vid den här tiden fanns det stora belopp i fonderna och Persson sneglade åt kassakistan.
Så kom någon med en smart idé. Man förde helt enkel över förtidspensionerna som togs ur fonderna till socialförsäkringssystemet – där det hör hemma och ska finansieras med statskassan.
Det frigjorde en hel del pengar i AP-fonderna – pensionspengar som de nuvarande pensionärerna varit med om att knega ihop. Det var så mycket att Persson inte kunde hålla fingrarna borta. 1999-2000-2001 flyttade han över 258 miljarder kronor till statskassan. Tror ni att det var någon som protesterade? Nej. Det låg en dimridå över hela operationen. Och om någon frågat oss pensionärer vad som hände med vår skattkista hade vi sannolikt svarat: Har inte en aning.
Lite formell debatt blev det. Men Persson sa storstilat att detta var ett lån. Varenda krona skulle betalas tillbaka – till pensionärerna. Ånej, inte ett öre återbetalades och sedan kom det nya pensionssystemet och skulden var på något oförklarligt sätt efterskänkt. För att inte göra detta krångligare kan man bara konstatera att om Persson inte lurat till sig de 258 miljarderna utan att de fått ligga kvar och växa till sig i AP-fonderna – vilket betyder Allmänna Pensionsfonderna – så hade inte den s k bromsen utlösts. Och den pågående sänkningen av pensionärernas ”löner” hade inte blivit aktuell. Trots finanskrisen.
Den svekfulla överenskommelsen fick ett mycket starkt parlamentariskt stöd med cirka 90 procent av riksdagens ledamöter.
Men, frågar man sig, finns det inga pensionärer i riksdagen? Finns det inga politiska vildar som vågar slå näven i bordet? Siffror igen: de opolitiska pensionärsorganisationerna PRO och SPF har siffror som visar att i riksdagen är bara tre procent av delegaterna över 65 år. Så var det med den saken.
Kan pensionärerna i sitt uppror få in eget folk i riksdagen? Ja, rent teoretiskt kan pensionärerna, och för den skull också blivande pensionärer, få in folk i riksdag och kommmuner genom något som heter SPI – Sveriges Pensionärers Intresse Parti. SPI var med i både kommunal – och riksdagsval 2006 och har representanter i ett tiotal kommuner. Så vill man inte hoppa mellan blocken eller ligga kvar på soffan i rena ilskan kan man faktiskt välja det här alternativet.
Den 15 april lägger finansminister Borg fram vårproppen . Han har hört mullret från de pensionerade upprorsmakarnas mobilisering. Jag tror han inser faran. Så han kommer att erbjuda pensionärerna en skattesänkning! Det lovar Mona Sahlin också om hon får ta över landets styre.
En skattesänkning! Här vore det på sin plats med en svordom men Newsmill har sina regler. Det är inte en skattsänkning vi vill ha – vi vill ha samma skattesats som andra löntagare i det här landet. Det är så självklart att man blir andlös.
Ett uppror måste börja någonstans. Så varför inte med det här. Ett hot om angrepp om inte bindande löften på dessa krav ges före valdagen:
1)Återställ pensionerna! Det finns 900 miljarder kronor i de s k buffertfonderna. Använd dom och betala tillbaka Perssons lån.
2)Inför samma skattesats för pensionärer som för löntagare – och höj pensionerna i paritet med framförhandlade löner.
Först då lägger vi ner vapnen.

Palmemordet 24 år: Tunga motiv att tysta Olof Palme

Palmemordet:
(10-02-28) Det är inte många tidningar i Sverige som uppmärksammat att det idag är 24 års sedan FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister Olof Palme mördades. Det är svårt att tränga in i materialet och oskunskapen bland dagens journalister är sannolikt orsak till att man inte ens vågar diskutera möjliga konspirativa lösningar. Jag läser i Värmlands Folkblad en artikel, en av de få jag hittat, av kommunalrådet Claes Wallenius (V) som följdriktigt inte är journalist. Han ger en bra sammanfattning av läget men andas som de flesta en sorts uppgivenhet. Det är beklagligt.

De starka motiv att tysta Olof Palme som faktiskt kan beläggas på det internationella planet räcker för att gräva  efter anstiftarna. En anstiftare är juridiskt jämställd med en gärningsman. Och alltid lättare att spåra.

Motivbilden:
1) Palmes medlarroll i kriget Iran-Irak där han fick växande och myckt farlig kunskap om CIA:s drog- och vapenhandel som slutligen mynnade ut i Iran/Contras-affären. Om Palme i FN hösten 1985 avslöjat denna monumentala skandal hade det betytt slutet för Reagan-administrationen. Men han hade andra problem också, Bofors befann sig på fel sida om lagen och Indienaffären satte sina spår.

2) Diktatorn Augusto Pinochet gjorde allt för att förhindra demokratiseringsprocessen i Chile. Han strävade efter att upprätta normala förhållanden med omvärlden. Men Palmes röst hade högt tonläge. Och Pinochet, som redan 1976 placerat honom på en s k dödslista – uppmärksammad av UD – hade nu anledning att tysta honom. En månad före mordet sammanträffade Palme med Pinochets främste fiende i Chile, Gabriel Valdes, kristdemokraternas ledare. Det var mer än nog för den despotiske juntaledaren.

3) En vecka före mordet hölls den stora anti-apartheidmötet i Folkes hus i Stockholm. Enligt dokument som plockats fram via den sydafrikanska Försonings- och sanningskomissionen hade apartheidregimen med PW Botha i ledningen klassat Olof Palme som ”the enemy of the State” och redan 1985 inlett förberedelsera för att tysta honom. Palme ledde kampanjen att isolera Sydafrika och fick fler och fler ledare i Västländerna med sig. Hans tal på apartheidkonefrensen går till historien som ett av hans fränaste. En vecka senare tystades han för alltid.

Den som kan något om hur de västerländska säkerhetstjänsterna verkat ända sedan andra världskrigets slut vet att statsdirigerade operationer sker i intimt samarbete oftast dirigerade av CIA.

Om detta och den breda bakgrunden kan du läsa på www.leopoldreport.com

Anders Leopold