Mordet på Olof Palme-Av Anders Leopold-DEL 5-SYDAFRIKANSK AGENT UTANFÖR UPPSALA SKULLE FÅ BESKEDET: ”NU ÄR PALME DÖD!” MEN UPPRINGAREN SLOG FEL RIKTNUMMER NÄR HAN RINGDE 14 MINUTER EFTER MORDET

Vilka ingick i den s k Uppsalagruppen, ”The Upsala group”, som enligt de sydafrikanska dokumenten samarbetade med den militära underrättelsetjänsten vid planeringen och genomförandet av mordet på Olof Palme?
Sannolikt lever i dag flera personer som fanns i denna grupp och kan ställs till ansvar för ”anstiftan till mord”. De borde nu ha anledning att svettas.

En som inte längre lever men bevisligen var involverad i mordplanerna var sydafrikanen Heine Hüman.
Han var bosatt i Björklinge, två mil norr om Uppsala där han hade en bilverkstad.
Hüman är utan tvekan det första och viktigaste spåret i sökandet efter Uppsalagruppens medlemmar.
Detta påpekade jag för flera år sedan i ett mail till dåvarande spaningschefen i Palmegruppen, kommissarie Hans Melander.
Vi journalister brukar inte får svar pga ”det pågår en mordutredning”.
Men det kom ett svar, samma som Melander skrev om i Polistidningen (kallas kanske något annat nu):
– Sydafrikaspåret lever.
Det är min förhoppning att det också är den nya spaningsledningens inställning.

14 minuter efter mordet på Olof Palme kom ett telefonbesked till en person i Bromma (08) vilket var avsett för Hüman i Uppsala-området (018). Samma nummer men fel riktnummer.
Meddelandet löd:
-Nu är Palme död!
Enligt Televerkets kontroll ringde en man som talade svenska utan brytning ett 08-nummer klockan 23.35 – 14 minuter efter det skotten avlossades 23.21. Fjorton minuter efter mordet var det i stort sett bara poliser och de som ingick i mordgruppen som hade klart för sig att det var Olof Palme som skjutits till döds. Så vem var han som ringde?

Citat ur Granskningskommissionens (GK:s) rapport 454:
”I början av mars 1986 hörde en journalist av sig till PU och uppgav att han varit i kontakt med en kvinna, Ann W, vars sambo kl 23.35 på mordnatten tagit emot ett telefonsamtal. En man med obekant röst hade sagt: ”Nu är Palme död”. Mottagaren, som trott att det rörde sig om ett ”struntsamtal”, hade svarat ”Det struntar väl jag i”. På uppslaget finns en anteckning av en utredningsman som varit i kontakt med Televerket.”
……….
”I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som under tiden 1986 – 1988 haft en verkstad på den ort där Heine H bodde.”
……….
”En månad senare, i mars 1990, besökte journalisten O A Hans Ölvebro och lämnade uppgift om att ett visst telefonnummer, känt som ”Brommanumret” i utredningen, fanns i 018-området, dvs. Uppsala. Där gick numret till en organisation i en viss ort. På denna ort bodde Heine H, som enligt Olle A var sydafrikan och eventuell agent.”

I GK-materialet – och alltså åtminstone vid den här tidpunkten okänt för PU – ges ingen information om att 018-numret kunde kopplas till Hüman. Ingen analys gjordes. Och heller inte action från Palmegruppen.
Men faktum är att numret gick till en lokal ett par hundra meter vid sidan om Heine Hümans bilverkstad. Dit hade Hüman nycklar. Grannar har uppgett att det ”pågick en del märkliga saker i den lokalen” men fick aldrig klarhet i vad. Det var inte många som bodde kvar där när jag intervjuade en av dem som menade att lokalen användes mycket sporadiskt, men att det kom en grupp män som tillbringade tid fram till sent på natten innan de gick. Därifrån fick nog också min kollega (O A) Olle Alsén på Dagens Nyheter, uppfattningen att det var en organisation som höll till i lokalen.

Heine Hüman kom till Sverige 1976 och gifte sig med en svenska. De bosatte sig i Björklinge några mil från Uppsala där han köpte en bilverkstad.
Den 12 april 1986 tog han själv kontakt med Palmegruppen och berättade att han i februari 1985 under en semesterresa i Sydafrika gripits av säkerhetspolisen i Kapstaden. Man ville att han vid återkomsten till Sverige deltog i kampen mot ANC i form av iformationer, bombattentat och mord.
Det visade sig att det var en fullständigt uppdiktad historia. Detta är exakt vad andra ”informationssvindlare” gjort (jag har material om två som arbetade för CIA i Europa i anslutningen till mordet på Olof Palme, professor Robert Harkavy och ökände vapenhandlaren William Herrmann – vilka jag kanske återkommer till) att på eget initiativ placera sig i handlingen som utnyttjad och oskyldig och föregripa eventuella misstankar som skulle komma att riktas mot dem. Hüman blev helt enkelt informatör för Palmegruppen och kunde dra vilka visor som helst, bara det passade honom. Och samtidigt, vilket också var dessa informationssvindlares huvuduppgift, skapa förvirring i mordutredningen.
Efter april 1986 dök Heine Hüman då och då upp i Palmeutredningen (PU). Så sent som hösten 1996 (Granskningskommissionen-GK – sid 454) kom ytterligare tips rörande Hüman.
1988 sålde han sin bilverkstad, tog kontakt med säkerhetspolisen i Uppsala (!) och upprepade sin historia. Därefter lämnade han brådstörtat Sverige för gott. Grannarna i Björklinge blev förvånade över att han inte sa farväl.
Enligt en svensk, icke namngiven journalist som spårat Hüman levde han under annat namn i Florida i ett litet samhälle utanför Miami, där förbrukade agenter inom de olika amerikanska säkerhetstjänsterna dragit sig tillbaka i ett eget skyddat getto.
Här kan du läsa de sydafrikanska dokumenten:
http://www.leopoldreport.com/LRsajt100.html
http://www.leopoldreport.com/LRsajt101.html

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: